Ulan Bator och de omättade munnarna

Vi börjar med att ni läser detta: För glada i maten – portades från restaurang

Så fruktansvärt roligt på alla sätt och vis. Tar och lägger upp bilden här för allmän beskådan först och främst.

Vi säger hej till Seth MacFarlane efter ett par hundra isterinjektioner till vänster och Eiffeltornet efter barnafödsel till höger.
Jag tror att detta inlägg gör sig bäst om jag helt enkelt bara, utan inbördes ordning, radar upp allt som är värt att nämna från denna artikel.

1. Som redan nämnts. Figuren till vänsters likhet med Family Guy-skaparen Seth MacFarlane.

2. Faktumet att fotografen valt att placera männen i en "åh, vad mätt jag är"-pose. Det är väl ändå det som är problemet... Att de inte blev mätta! Idiotiskt. Otroligt kul är också hur mycket filuren till höger går in för poserandet. Humorn eskaleras ju också av hans kompanjons extremt sparsamma intresse för att spexa. Av kroppshyddan att tyda så kan man anta att han heller inte har någon som helst relation till denna typ av kroppsspråk eller mättnadskänsla över huvud taget. Han lyckas istället utstråla "här inne, här finns det en traktor också som jag ätit".

3. Restaurangen i fråga är ju alltså av mongolisk karaktär. Rätta mig om jag har fel, men för mig så har jag svårt att se denna matkultur i andra sammanhang än samtal som:

-"Du, har du käkat mongoliskt någon gång?"
-"Nej, jag har ju inte det... Har du?"
-"Vad sa du?"
-"Jag frågade om du hade ätit mongoliskt någon gång."
-"Varför undrar du det?"
-"Du frågade ju först!"
-"Men slappna av... Nej det har jag inte. Jag har ju för fan feber."

Jag vill inte ens tänka på den mängd som dessa två män skiter på daglig basis. De har ju en toalettaura så att det smäller om det. Det är exakt män som dessa som gör att kameratelefoner var en tvivelaktig idé redan från första början. Jag törs garantera att det inte är enstaka tillfällen som det plingat till i iPhonen hos någon av herrarna varvid ett MMS med en bild på en komiskt formad avföring dyker upp. Detta är män som inte skrattar. De fnissar. Åt bajs. För ofta.

4. Ta en noggrann titt på snubben till vänster igen. Notera hur minst 25% av hans ansikte är rent överflöd. Jag menar, observera den första hakans "outlines". Följ sedan dessa uppåt så har du ett normalt anlete för en människa. Men denna man har alltså ett ansikte med ett extra ansikte bakom som fyller ut på ett märkligt sätt, vilket gör att det ser ut som att Gud har placerat honom i sitt skapelse-Photoshop, markerat ansiktets form och sedan bara dragit i kanterna och gjort huvudet alldeles för stort för ögon, näsa och mun.
En annan tänkbar förklaring är helt enkelt att han ätit någonting (underdrift) som han inte riktigt tål på restaurangen. Vad äter man i Mongoliet? "Förbluffad kräkning med dålig hållning och sötsur sås".
"Utpruttad barnslav med pommes château och lågtempererad ångest". Inte så konstigt.

-"Du, polarn. Du ser inte ut att må så bra. Hur är det?"
-"Nämen, jag tror det är den där jävla AIDS-soppan med kiss... Vad tror du det var i den? Mår fan sugga..."
-"Tja... AIDS till att börja med?"
-"Ja, jag vettefan..."

5. Tanken på den Mongoliske ägarens utbrott i restaurangen. Jag ser framför mig en mycket kort och oattraktiv man med skålformad huvudbonad som med engelsk dialekt och mongolisk brytning vrålat mot de två, i jämförelse, gigantiska och mycket matförgiftade männen. I mina tankar så kom han framridandes på någon typ av mongolisk halvdöd hund med ögon på öronen och tre onödiga ben. En riktigt ilsken asiatisk man med andra ord som visade vart det mongoliska skåpet skulle stå.

Om jag någonsin besöker England så måste jag gå på Gobi i Brighton och insupa den atmosfär som bara riktig nyhetstorka kan frambringa.

Hen

Titta, det är ju Yvonne Ruwaida! Hon tog i från tårna redan på måndagen och får symbolisera idioti och misstro för politik denna vecka, trots att detta bara är tisdag natt. Rubriken ovanför denna bild var "Hen i Miljöpartiets partiprogram - Vi symboliserar att vi är ett modernt parti".

Nej Yvonne, det gör ni inte.

Jag skrev tidigare ett långt utkast till detta inlägg som jag valde att radera då jag tyckte att det blev för långt och tråkigt för folk att läsa och dels för att jag tycker att det ska vara så pass självklart att inse hur dumt ordet "hen" är så jag orkar inte skriva någon större utläggning om det. Men då är jag samtidigt en person som på daglig basis dumförklarar en övergripande majoritet av jordens befolkning. Det vill säga dem religösa. 

Hur som så kan jag väl ändå säga att jag personligen tycker att "hen" symboliserar den Schymanska feminismen som på senare år växt sig stark här i Sverige. Den politiskt korrekta vågen som så jävla många människor inte inser skapar så sjukt mycket mer problem än den skapar. Jag orkar inte skriva mer om detta utan jag citerar istället ur artiklar om skolan Egalia i Stockholm som var en av pionjärerna för användande av ordet "hen". 

–Därför att det alltid är en han. Han är normen och den börjar i barnsången. Varenda ko och ekorre är en han om inget annat sägs. Och när en sak normaliseras, då är det något som är avvikande.

Fast... En ko är ju alltid en hon. Det lär man sig fan på dagis. Detta är alltså sagt av Gabriella Martinson, huvudansvarig pedagog på Egalia. Huvudansvarig.

–Till luciafirandet skrev vi faktiskt om ”En Sockerbagare”. ”Han” blev ”hen”, säger Gabriella Martinson.

Ja, jag får utgå ifrån att ni märker själva hur sjukt det här låter. Det är ju en jävla sekt. Barnen kommer ju att växa upp och vara så förvirrade så det är inte klokt... 

Vi skiter i politiken nu och tar istället fram bilden på Yvonne igen tycker jag.

Det är fantastiskt att Aftonbladet har valt den här bilden. Hur ser hon ut? Det är ju ur PR-synpunkt knappast bra att låta Jabba the Dass presentera ett partiprogram.
Vi ser en kvinna i sina sämsta år som sportar en rejäl Robert Wells-frisyr som med åren grott fram två gråa slingor på var sin sida. Detta ger intrycket att hennes hår har ögonbryn. Minuspoäng.
Håller man sedan sina fingrar framför sig och blockerar allting utom hennes ögon så kan man faktiskt ana en smått erotisk, bitande blick. Men så fort man släpper in det övriga anletet i bilden så sköljer verkligheten ner över en som ett monsunregn av begagnat toalettpapper. Kroppshyddan ser ut att ha en egen atmosfär och helhetsbilden får en att tänka att det enda denna människa kan utstöta är lätet "BLAAÖWHH" med mörk röst likt en brunstig hjort med talfel.
Vi ser dessutom på bilden två exemplar av hakor. En första som är tämligen normal, men också en andra haka som inte bara agerar komplement som i vanliga fall av övervikt, utan den ramar in hela ansiktet i en ovalformad fettnad av hud... Och sen har vi munnen.
Munnen alltså. Vi observerar ett käkparti som utövar den nya yogapositionen "den rostiga grävskopan" och utstrålar det mest intensiva förakt mot tandborstar jag har sett i västvärlden.
Underkäken ser ut att vara resultatet av ett experiment där Yvonne tvingats ligga med munnen öppen i en stor bassäng av lössnus i 2 månader medan en arbetslös gruvarbetare pruttar frätande syra in i gapet på henne inför en gles publik bestående av unken lukt och en deprimerad präst från Hallands län.

Svinga en fet...

I'm fucking back! Eller nåt i den stilen.

Fått någon typ av inspiration av två anledningar idag. Dels kom jag över ett riktigt kul namn som fick humöret att lätta upp i det äckliga regnet, och dels via min kära vän Sanna och vårt mögliga TV-utbud.

Hade alltså en rätt seg dag idag. Kände mig trött och less och någonstans uppe i himlen försökte Gud ta livet av sig. För satan vilket mörker till väder... Hur som helst så dyker, mitt i all sadness, ett namn utan förvarning upp framför mig som slår mig ur gängorna. En kvinna som heter Wing fat Poon.
Ledigt översatt så betyder det alltså i princip "svinga en fet fitta" på svenska vilket är fantastiskt roligt. Som om inte asiatiska människor var roliga nog. Räddade min dag!

Sanna var alltså lite uttråkad idag och jag satt på jobbet. Hon informerade mig om hur urmjölkat format X-Factor och liknande program egentligen är, och jag kan bara hålla med! Vi kan även gemensamt känna ett hat mot den nya satsningen "Hela Sverige bakar" där folk ja, bakar... Tillåt mig presentera en bild på en av jurymedlemmarna. Hon heter Birgitta Rasmusson och tycker om mat.

Notera först och främst vilket jävla rektor-utseende den här kvinnan har. Låt dig inte luras av hennes lite misslyckade stroke-leende. Hon vill dig inte väl. Råkar du cykla lite för snabbt på bakhjulet eller har du mössa inomhus så åker den röda kobratelefonen fram och du får ett samtal till föräldrarna. Även om du är 33 och poliskonstapel i Värmland.

Fokusera sedan blicken mot Birgittas hårfäste. Trots att hon är kvinna så har hårfästet valt att krypa bakåt mot säkerheten. Men inte på det vanliga "uppe på hjässan"-sättet som hos män, utan Birgittas hårfäste har valt att retirera på sidorna istället vilket ger hennes hår en beklämmande framtoning. Det ser lite ut som att någon ställt sig på en illa snickrad pall 5 meter bort, mått illa och försökt lobba en peruk på tanten genom att använda vänster fot och misslyckats kapitalt under Birgittas mycket sparsamma påhejande.

Vi avslutar genom att bara ta ett par minuter till att njuta av Sveriges mest rosa människa. Notera området kring hennes Edgar Davids-liknande bågar. Vi kan anta en kassler-aktig rodnad i Birgittas centrala anlete som tyder på någon form av:

1. allergisk reaktion mot sin egen uppenbarelse, eller: 

2. pinsam upplevelse. Kanske kan vi ana att en försiktig liten pensionärsfis har rymt ur den åldrade stjärten och lämnat en oanständig doft av greve och död häst efter sig. Bara fotografen och prutt-Birgitta vet.

Nu kom jag helt av mig. Egentligen skulle detta mynnat ut i någon sorts lista på programidéer för framtiden. Men det får bli en annan gång. Jag har annat för mig!

WC business

Det finns vissa situationer där man verkligen är lycklig att andra människor inte kan se en. Vissa offentliga toaletter erbjuder denna speciella typ av privat awkwardness.
Ni vet att vissa toaletter har rörelsesensorer som kontrollerar lyset? Om man då gör som jag, dvs tittar på diverse klipp eller liknande under "nr. 2", så finns en överhängande risk att man sitter så pass stilla att ljuset släcks efter någon minut. Resultatet blir då att man måste börja vicka frenetiskt fram och tillbaka i sittande position och veva med armarna, helt själv som något hjärndött foster, i ett mörkt rum. Dessa sekunder innan lamporna tänts igen genomsyras av en otroligt stark "vad fan håller jag på med..."-känsla. Den personliga förödmjukelsen är enorm under denna korta stund, men får mig att drömma om en totalt flawless youtubekanal med endast klipp på frenetiskt viftande personer på mörka toaletter. Natthumorn på absolut högsta nivå! Ni skulle tacka mig, population av världen.

Chain of saws

Dagens lärdom: Extremt tjocka emos måste tydligen anpassa skärsårens storlek till sin kroppshydda. Med andra ord motorsågsmassakern. Ser mycket märkligt ut. Speciellt när det sitter två exemplar bredvid varandra på bussen. Det såg ut som att de tyckt om My Chemical Romance till den nivå att de ätit upp bandmedlemmarna med enorma mängder bearnaisesås och en liter kolsyrat ister och sedan ramlat rakt in i en rabatt fylld av sura motoriserade sågredskap. Hoppas solen börjar skina även på deras själar snart.

Girls just wanna have fantastiskt mycket svärd i mjälten

Här är en grej jag stör mig på: Folk (oftast är det tjejer) som klipper ihop en kortfilm bestående av sunkigt filmade mobilkamera-klipp från en festivaltripp eller liknande och lägger en Håkan Hellströmlåt som soundtrack. Sen ska allting ut på bloggen.
Näej, alltså, det ser inte ut som en rolig roadtrip i en Hollywoodfilm. För det händer ju ingenting av värde för någon annan än eventuellt er själva! Hur intressant är det att titta på 4 fnissande tjejer som sittdansar i en gammal Volvo, kommer fram till en lerig festival, dricker en folköl med ett par gröna skämtglasögon på näsan, fnissar lite till om något helt jävla irrelevant i sammanhanget och sen kommer den obligatoriska "scenen" när tjejgänget vandrar i sommarnatten och har så himla trevligt tillsammans. Ja, fan vad kul. För er! Vi andra sitter hemma och försöker trycka ner fjorton använda tepåsar i halsen på oss själva för att eventuellt kunna kväva oss till medvetslöshet och slippa eländet.
Det blir ju mest pinsamt och kontentan av det hela blir att huvudrollsinnehavarna verkar ha årtiondets största bekräftelsebehov och en mer lättroad, omogen personlighet än en jävla katt som jagar sin svans i 5 minuter innan den ger upp och tittar på fåglar som svettas i några timmar istället. I de allra flesta fallen av såna här filmer alltså. Det finns undantag.
Skulle man kommentera detta till filmens ägare, på dess blogg, så skulle man garanterat få ett svar som:
"Jamen tror du jag bryr mig om vad folk tycker eller?? Det här är för mig själv och mina vänner. Kolla inte då om du stör dig..." (Fast med diverse felstavningar).

Det är ju exakt det du gör! Bryr dig om vad folk tycker alltså. Varför annars lägger du upp miljaaaarder bilder på vad du har för kläder när du ska städa din mormors mögliga fågelholk i Dorotea då för? Varför beskriver du vilken typ av flingor som du åt till frukost och varför visar du tuttarna i din fläckiga jävla badrumsspegel? För att du vill ha din uppmärksamhet, din fisdoftande markis från yttre rymden.
Nu tycker jag väl innerst inne att man ska få göra lite som man vill, men det är söndag, jag är inte taggad på att stiga upp i morgon och dessutom är brödet slut hemma. Så jag är lite mer bitter än vanligt. Hej.

Det här är ju bara kul för att jag är trött. Men here goes.
Minns ni inlägget med folk som hette fula grejer tillsammans? Alltså namn som passade snyggt ihop.
Hittade just 2 personer som är som gjorda för varandra på ett bokstavligt plan.

Abdelkader Ghodani Be och Andreas Seh.
Tänk om de ingick homosexuellt äktenskap och herr Abdelkader lägger till Andreas efternamn till sitt.

Familjen A. Be Seh

Det lät kul i mitt huvud i alla fall. Det kanske det inte var. Ber om ursäkt i så fall.

...och så delade Moses på mineralvattnet

Många personer är så uppe i varv att de skulle behöva lugna ner sig innan de stressar till sig en hjärtattack. Även företag lider av detta fenomen. Låt mig presentera: Loka.
Loka är företagsvärldens svar på magsår. De måste ju inneha något inofficiellt världsrekord i att uppfinna nya totalt irrelevanta smaker på sitt bubbliga vardagsvatten. Jag stod bara för en kvart sedan i en busskur och blev brutalt överfallen av en stor skylt som presenterade Lokas nya "jordgubb/lakrits" och "päron/pitanga" bland annat. Jag kände själv hur utmattningen liksom bara slog till och jag fick mjälthugg där jag satt, stilla kontemplerandes på min bänk...

När jag svalt blodsmaken i munnen tog jag sedan fram min kristallkula från Jysk bäddlagers barnavdelning och blickade genom den in i framtiden för att ta reda på vad vi kan vänta oss av Loka de kommande åren:

• Loka - Tråkig ananas 
• Loka - Med smak av utan maräng
• Loka - Bajs och himmel
• Loka - Touch av granne och dåliga minnen

Ett annat företag som anlitat en psykadeliskt nerdrogad PR-avdelning är Festis. 

Ni kanske har märkt att smakerna har haft/fått namn som "Mr Strawberry & Mrs Yumberry who met online". Här funderar jag faktiskt på att söka jobb. Min ansökan kommer att innehålla arbetsprover på framtida smaksensationer. Såsom:

• Festis - Bananen som blev blockad på Facebook
• Festis - Rörmokaren från Finland som har ont i armbågen
• Festis - Kiwi och militanta islamister som har rätt överkomlig hyra på lägenheten
• Festis - Passionsfrukt med förvånad präst som hamnade snett redan tidigt i livet och valde att konsumera stora mängder svart kaffe utan socker för att sedan kunna söka sig mot en mer relevant framtid som kan innebära en stabil uppväxt för eventuella barn och en ful krukväxt vid namn Sylvester som kräver omtanke och en lagom mängd balsam i håret udda veckor

Satans försäljningssiffror säger jag bara... 

Too much love

Okej, kärlek är någonting mycket vackert, absolut. Men när det blir "för mycket" då tycker jag att det blir lite plågsamt. I heterosexuella förhållanden så får jag rysningar när meningar av följande karaktär dyker upp:

"Hej raring" - Nej, nej, nej. Speciellt om du är kille så är det ett generalfel att uttala just "raring". Det ordet borde placeras i en lufttät låda, spikas igen, målas i en ful grön nyans och skeppas iväg till Nya Guinea där infödingar placerar veckans ranson av bajs på den innan den sänks ner i underjorden...

"...sen kysstes vi" - Ja okej, mitt resonemang fallerar lite på den här punkten, det ska jag erkänna. Här handlar det mest om mitt inneboende hat mot just ordet "kyss". Tyvärr finns inga riktigt bra substitut. Hångla är någonting helt annat, pussas likaså. Strul är ju en engångsgrej på typ fest, så jag måste helt enkelt lära mig att acceptera detta. Jag kommer dock att presentera ett alternativ till denna mordiska best till ord under år 2016 via en världsomspännande kampanj ledd av profeten Muhammed och han som säljer korv utanför MVG.

"Sötnos" - Kom igen...

"Du är min, baby" - Om du är kille och säger detta till din flickvän (eller älskarinna, I won't tell) så är du ute på hal gris. Notera att det är mer okej om detta sägs sinsemellan två personer med en tydlig skön och ironisk aura. Då kan man ta det med en nypa salt och tycka att "de där verkar ha ett skönt förhållande till varandra" men när handlar om lite mer fjortisaktiga förhållanden mellan en kille och tjej som låtsas som att världen är tagen ur "The Notebook" så vill jag bara sätta på Magnus Ugglas "Jag Mår Illa" på högsta volym och stoppa upp trubbiga objekt i njuren på mig själv.
Till killen: Hej, du är till 99% säkerhet inte en svart hiphopare med tragisk uppväxt från Harlem och skottskador i stjärten. Du är en pasty white boy som tycker om Mamma Scan's köttbullar, så gå och lägg dig. Baby är uteslutet.
Till tjejen: Vad vill du åstadkomma med detta? Ordet baby kräver ett strålande självförtroende för att lyckas med, och om du inte har rätt attityd så bör du komma till insikt med det och låta mig slippa läsa och höra dina desperata försök att vara internationellt gullig.

Men det värsta av allt är en viss typ av tjejer. Detta gäller sannerligen inte alla, och kill-kompisar gör inte detta. Till viss del på gott och ont dock men ändå.

Scenario: Facebook, vardagskväll 21.35.

Tjej 1: (På bästa vännens wall) Keso-Klara, Jag älskar dig!
Tjej 2: Min Lego-Solveig, tack för att du finns!

Redan här börjar jag svettas lite grann, golvet börjar skaka något.

Tjej 1: Tänk om vi inte hade träffats den där gången för 2 dagar sedan, jag vet inte vad jag hade gjort utan dig...
Tjej 2: Jag vill inte ens tänka på det, du är det bästa jag vet!

Nu börjar hela rummet skaka kraftigt. Jag hör hur golvet börjar spricka, det ryker ur ventilationstrumman, magen klagar.

Tjej 1: Gud vad jag saknar dig. Du har räddat mitt liv, vet du det.

Oh no...

Tjej 2: Lights will guide you home. And ignite your bones. And I will try to fix you.

Ett öronbedövande dån och det börjar lukta brinnande dödsgodis överallt. Plötsligt ger golvet vika och ett gigantiskt rosa jävla sockrat geléhjärta reser sig från underjorden och bara kräks våldsamt på mig i 10 minuter medan jag ångestfyllt vrålar efter hjälp men det söta gelémonstret håller fast mig och börjar slänga Coldplaytröjor i ansiktet på mig. Jag känner hur luften börjar ta slut av all jävla gullig sötma. Sen blir det svart...

Muskelpoesi

Ett nytt fräscht Tenton har öppnat här på Ersboda och känslorna är blandade. Efter för många år av gitarrframkallad fysikstagnation så har jag faktiskt börjat ta tag i hälsan. Men besöken på gymet innebär en och en halv timme av åldersångest.
Filip och Fredrik myntade termen "lyfta på arslet-generationen" och menade med det verkligen inte oss 90-talister (och slutet av 80-talister) men vi är sannerligen ändå det sista lilla korvspadet av ungar som faktiskt bara tog en fotboll, gick hem till kompisar, plingade på och sedan spelade match i 6 timmar innan det blev mörkt och man gick hem. Jag är mycket glad att man byggde upp denna grundfysik, för satan ändå hur det ser ut idag...
Nåväl, tillbaka till åldersnojan då. När samhället avspeglar oss män i 20-årsåldern så är det snygga killar i sina bästa år som lever livet. Det är nu man är stark och smidig och pigg som fan. Jag brukar gå in på gymet med den motivationsbilden i huvudet. Men när jag fått mjälthugg av att titta på morsans step up-pass så anar jag oftast oråd. Och när jag sedan sätter mig i bencurlen efter en kort fetmadrabbad kvinna i klimakteriet och måste sänka vikten, då är självbilden nere på noll.
Jag förbannar även den arkitekt som kom på att det nog vore trevligt tamigfan glasa in alla gym så att verkligen samtliga människor ska kunna kika in och se hur man förkroppsligar epitetet "han med framtida ryggbesvär".
Jag kastar mer än gärna drömska tankar tillbaka till den tid då man likt en grekisk gud vandrade runt och var fruktad under rövdunken för att man hade ett av skolans hårdaste vristskott. Till den tid då man gjorde sjukt många mål i innebandyn och sprang väldigt fort. Damn you Slash och din extremt coola slacker-attityd.
Jag ska nu med insikt i tanken slå på realism-modet och försöka stänga ute "beach 2012". Fuck it, jag kommer ändå bara se ut som en bit mjöl med influensa. Nej, nu jävlar kör vi, beach 2017! Då ni, då ska jag glida runt i speedos och flexa mina navelmuskler till tonerna av Van Halen och bara inkassera de stirrande blickarna. Jag ska bära en boombox på axlarna som om jag tror att det är 1984 och gå i slowmotion som på film. Frågan är om jag inte ska odla en redig tysk porrmustasch också. King of the nedsmutsad sandstrand ska jag vara. Det kommer vara mulet, lukta lite sopor och en asiatisk man kommer att vara matförgiftad. Men ingen ska få ta det ifrån mig! No one. 2017.

The other side of Anders

Nu vill jag göra någonting som är lite förbjudet, men eftersom att det inte gjorts innan så vill jag gå till djupet med fenomenet Anders Behring Breivik. Alla vet vilket sinnessjukt monster han är, men om man lägger hans fruktansvärda illdåd åt sidan så finns det några frågor och intressanta punkter att ta upp, once and for all. Låt mig presentera några bilder.

Den här bilden är tagen i rättssalen under de korta sekunder som han fick för att visa upp sig för pressen. Han hade uttryckt en vilja att göra ett "tecken", och det är det vi ser här ovan. Frågan jag vill ha svar på är vad det är för skum hälsning han genomför? Det är ju inte en heilning eller liknande. Jag har ett par teorier:

-"Titta, jag har en liten ratt här uppe till höger. Brum brum." (Gammal romersk krigshälsning)

-"Jag har fisit i en av nävarna, gissar du rätt så kommer det lukta skunk i lokalen". (Trad. norsk folkvisa)

-"Låt dessa två osynliga baguetter symbolisera vår ariska plikt att mörda" (Hitler Jugends interna stridsgest)

Vi går vidare.

Notera hur han är ägare till den mest fyrkantiga ansiktsformen sedan Spongebob Squarepants dog i en överdos vatten och gul hy förra året. Den kvadratiska inramningen framhävs av den kirurgiska "douchebag"-ansiktsbehåringen som för tankarna till någon typ av myrväg. Det glest befolkade ögonbrynsområdet skänker en neutral framtoning till ögonen vilket gör tydandet av hans underliga blick svårtolkad.
Det lätträknade utbudet av ansiktsuttryck som Breivik erbjuder tyder på att han, i sann psykotisk anda, har övat på sitt leende hemma under pauserna han tagit från skrivandet av sitt manifest. Anders har en väldigt talande blick dock. Väldigt stereotypiskt seriemordisk är den vill jag påstå. Första anblicken ger ett något drömskt och "björnigt" intryck, men en närmare analys visar en bestialisk otäckhet.
Föreställ er vad som sker i hans hjärna under bildtillfället:

-"Hmm, den där söta fotografen där borta äter keso. Det är inte så bra för magen tror jag. Nej, det är nog direkt opassande. Men jag skulle kunna skära ut hennes ögon och placera i burken. Det vore fint :)"

-"Det är skottår i år va? Ja just det fan. Då får morsan jobba en dag mindre och det är hon verkligen värd. Vilken fantastisk kvinna. Men det vore ju roligare om jag hade skjutit ihjäl alla på ett skottår. Ha ha ha."

-"Jävlar vad snygg den där Jennifer Lawrence är. Och precis lagom ung. Man vill vill ju bara köpa ett fång rosor till henne. Men vad heter den där filmen hon ska göra... Hunger Games? Frågan är om hon vill spela ett hungerspel med mig. Vi slår en tärning, och om det blir en fyra till exempel, då skär jag henne i 4 lika stora bitar och äter henne med ett fint vin och en sallad. Sallad med majs. Mumma vad gott."

Jag hoppas att jag har lyckats komma vår tids värste brottsling under skinnet lite grann. Om norska myndigheter vill ha mina psykologiska analyser till hjälp så känner jag mig hedrad och ställer gärna upp. Så länge jag får 2 minuter på mig att dra mina bästa Norgevitsar innan rättegången sätter igång.

För att avsluta det här med en seriös ton så vill jag säga att jag tyckte det var otroligt fint att läsa om de två ungdomarna från Utøya som träffade varandra när de simmandes försökte fly. De blev sedermera kära i varandra och är nu ett par. Sådant är rörande att höra. Så härligt att de fick lite lycka ur något annars så fruktansvärt.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14626589.ab

Dear diary

Jag vet inte hur många timmar av mitt liv som spenderats tillsammans med vänner diskuterandes hur mycket bättre det vore om man var född förr. Så nu ska jag, i väntan på tröttheten, take a walk down imagination lane och skapa ett scenario för vad som skulle ha kunnat vara mitt liv om jag var född 30 år tidigare. Det vill säga den 10 juli 1960. Skriver i dagboksform för utökad realism. (Notera att jag utelämnar scenarion som "jag blev rockstjärna" eller "...och sen gifte jag mig med Catherine Zeta-Jones", utan jag vill åt det teoretiskt möjliga liv som ens föräldrar misslyckades så kapitalt med).

När börjar man skriva dagbok ens? Äh, vi börjar vid 9 någonting for the sake of the story.

Utdrag ur Alexanders dagbok:

20 juli, 1969

Zup. Satt uppe ikväll och kollade på den där månlandningen. Fett. Undrar om man kan pissa sitt namn "i luften" där uppe och att det stannar kvar på grund av icke-graviditeten. Heter det så? Gravitationen kanske. Fail! Funderar på att bli astronaut kanske. En av de där snubbarna heter ju Buzz. Undrar om man automatiskt får ett häftigt smeknamn om man joinar NASA...

14 mars, 1970

Jag har blivit frälst. Bo-Karl-Herkules från klassen fyllde år igår och hade kalas. Jag råkade äta ett av ljusen på tårtan och kräktes lite försiktigt på hans pappas skor. Impopulärt... Men det hör inte hit. 
Efter att han öppnat sina presenter så hade hans storebrorsa en överraskning. Han tog med Bo, mig och 2 till in på hans rum och tog fram en LP-skiva. Han sa att han hade fått tag i ett ex av debutskivan från ett engelskt band som heter Black Sabbath. Vi skulle sitta stilla, blunda och lyssna. Han släckte och tände levande ljus. Jag förstod inte varför förrän första låten satte igång. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Det är det bästa ljudet jag har hört. Vi ska hem till Bo i morgon igen och lyssna. Och äta paj.

10 juli, 1970 

Jaaa! Jag fick en elgitarr av mamma och pappa på födelsedagen idag. En röd som heter "Made in China". Det måste vara ett bra företag för de gör dem mesta grejerna som vi har här hemma.

13 oktober, 1974

Jag är nu en man!!! Vi hade gig igår med vårt band "Ahmeds Bekymmer" och en äldre tjej från den andra skolan kom fram till mig efteråt och bjöd på vodka och en joint. Hon sa att jag lirade Stairway to Heaven lika bra som Jimmy Page. Jag dolde en fis med en snygg harkling och sen tryckte jag henne på min moped bakom affären. Jag tror att jag är kär. 

16 oktober, 1974

Såg den där tjejen idag på stan. Var hon verkligen så rund i helgen?... Hon hade säkert bara ätit något olämpligt. Som jord. Det är olämpligt att äta.

28 februari, 1976

Var på bio ikväll med en brud som har en tatuering i stjärten och luktar nuggets. Vi såg Gökboet. Satan vad bra film! Jag grät. Då gick hon hem.

Fan vad långt det blir. Jag säger så här, fortsättning följer! För nu måste jag sova.

Erektionsgeniet

Kvällens udda frågeställning:

Fick Einstein ligga på att han var just, Einstein?

Om det finns någon som har ett relativt faktabaserat svar på detta så ser jag fram emot att höra från dig!

Fax så mycket

Jag tror att jag har kommit på en grym grej om man vill känna sig lite märkvärdig någon gång.
Ni vet hipsters, där allting ska vara vintage osv osv. Men hela grejen med gamla kläder och allt det är ju lite old news ändå, men jag vet en grej som har blivit lite vintage på riktigt och bortglömt. Faxen!
Fatta grejen, man går på någon typ av hipsterkonvent (Kent efterfest?), och glider fram till någon hipstertjej som lapar på en indonesisk bourbon från 1812. Sen när hon blivit lagom taggad pga att du kan rabbla alla år som Jocke Berg har varit förkyld sedan 12 års ålder så drar man denna:

Hon: -"Alltså... Vill du träffas någon gång och se en film eller nåt?"
Du: -"Tja, varför inte. Du kan nå mig på nallen, eller faxnummer 4200538776.

Hon kommer ju vintage-väta sönder sina underkläder av upphetsad häpnad. Sen är man life of the party som den där stilbildande killen som sköter all viktig kommunikation via sin vintage fax!
-"Festa på fredag? Näe, jag ska faxa lite med en snubbe som tycker om att fika i Paris... En annan gång."

Något för alla forever aloners som behöver datingtips.

Agilityns mörker

Det blir ett dubbelinlägg i kväll. Läs detta:
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article14593954.ab
Otroligt roligt! Jag läste originalinsändaren i VK och skrattade gött åt den.
Det är helt fantastiskt när helt verklighetsfrånvända människor ger sig till känna i publika forum. Och utan att det finns så mycket som en bild för att representera kvinnans utseende i tidningen så vet man ju exakt vad det är för person det handlar om!
För det första. Jag har inga problem med att du håller på med din agility. Det är en rättighet och om du tycker att det är roligt så ska ingen hindra dig. Men du måste väl för fan inse att 99% av världens befolkning tycker att det är så urbota jävla ointressant att titta på när folk promenerar sin skällande byracka över ett par hinder på en åker i Umeå. Speciellt när det handlar om ett humorprogram som ska ses av en enorm massa folk så kan du väl inte på allvar tro att det finns mycket att hämta bland döende pensionärer med vackert broderade koppel från hundpyssel.nu? De var ju tydligen där och filmade i 3 dagar. Ja men det är väl det som krävs för att hitta 5 minuter material som inte gör att TV-tittarna försöker svälja en balja cyanid och kväva sig själv med ståltråd till tonerna av Kent.
Och sen har vi ju då kvinnoförnedringen. Alltid denna kvinnoförnedring. Jag sitter och grubblar i min djupaste tänkarposition med pannan i näven över hur hon kan ha missat att samtalet framförallt kretsade kring de manliga celebriteterna vars hund skulle slicka dem i röven. Dessa tokfeminister som per postorder inköpt senaste modellens realitets-skygglappar och införskaffat sig hörapparater med automatiserad noise cancelling-funktion för att bara höra det de vill höra och no more, no less.
Och sen, Ulrika Fall Wallberg, om det är så otroligt skadligt för en hund att slicka en person i stjärten så tror jag fan inte att din stackars hund tycker om att du med din tantiga stämma vrålar och, likt Hitler, höjer högerarmen i ett kommando vart han/hon (hen?) ska springa. Hundnazist! Må din Jack Russel-avkomma bajsa i din frukost. Fy.

När jag har mer kött på benen så ska jag dedikera ett inlägg till fenomenet tillika svenskans dummaste ord "hen" ett inlägg också. Men det hör till framtiden. Nu ska jag dunka "Quinna" och gå och lägga mig.

"På lördag ska Filip äta middag med kulturarbetaren Björn Af Kleen..."

Fyfan vad jag tycker att det här är kul:


Älskar hur Filip lönfett springer runt med den där hunden medan Fredrik hånar honom casually på det där sättet som bara de där två kan hålla på. Fantastiskt.

Mr. Sellout

Jag har varit ytterst dålig på att uppdatera på sistone. Men denna gång har jag faktiskt varit upptagen tro det eller ej.
Jag har bestämt mig för att pröva lyckan i "Svensktoppen Nästa" som är en rikstäckande musiktävling, anordnad av SR, där priset är en plats i Melodifestivalen nästa år och en utmanarplats på Svensktoppen. Med andra ord har jag skrivit, skrivit, producerat och producerat lite till... Eftersom att inlämningsdatum är 1a april så har detta inneburit en någorlunda stressig tillvaro senaste veckan or so.
På tal om detta så har jag hamnat i ambivalensens dåligt filade klor musikaliskt sett. Jag kommer att ställa upp i tävlingen med 2 låtar. En reggaeinspirerad "strandpop-låt" som jag skulle vilja kalla det, och en rockigare poplåt. Vid sidan av detta har jag skrivit en låt inför min ansökan till Dreamhill Academy som är mer åt Swedish House Mafia-hållet eller något sådant. Allt detta på samma gång som jag inte kan sluta lyssna på Meshuggahs nya album som är brutalare än en motorsåg mot könet en stilla vårdag i maj.
När alla dessa ansökningar är över så funderar jag på att emigrera till Sibirien under en vecka och bara lyssna på panflöjtscovers av den gamla Polly-reklamlåten för att återställa hjärnan.

Jag vill avsluta med att bjuda på årets bästa riff hittills. 39 sekunder in:

Unikeff

Unicef får stå för veckans "hur tänkte ni nu?". Farsan fick detta rätt roliga brev idag. Notera innehållet och texten nere till höger.

"Innehåller en enkel behandling som kan rädda livet på ett döende barn på bara några timmar."

Det är ju väldigt bra förstås. Så varför i helvete skickar ni det då till en fullt frisk man i norra Sverige?! Skicka det till de stackars döende barnen då you evil bastards!
Jag ser fram emot nästa vecka när det säkert dyker upp ett stort paket från samma avsändare. Sen öppnar man det och hittar en förvånad och omtöcknad svart kvinna inuti tillsammans med en lapp:

"Innehåller en dam som säkert skulle kunna ta hand om sitt nyfödda barn i Afrika. Men nu har vi skickat henne till dig istället herr Östman."

Jaha, hur källsorterar man den kärringen nudå...?

Lexikon

Måste bara ta tillfället och reflektera kring det svenska språket väldigt snabbt bara. Hörde detta från nedervåningen nyss (det är "Minuten" på SVT):

"En av de mest romantiska scenerna i tecknad filmhistoria är när Lufsen knuffar över lite KÖTTBULLARÅSPAGHETTI med nosen till Lady..."

Fyfan vad oromantiskt det låter. Nu har jag ju sett scenen och den är ju faktiskt rätt fin, men hade jag inte gjort det så skulle det dykt upp sjukt fula tankar. Det som framför allt förstör är ju faktumet att han fan inte knuffar över någon jävla spaghetti! Så sjukt omständigt. En bulle rullar ju som, men spaghettin måste han ju som gräva fram, och sen kan man ju ponera en riklig mängd ketchup ovanpå också. Ohygien, kladdig mat, eventuellt snorig nos, päls på tallriken. Världsrekord i första dejten-fiasko. Bara själva ordet "kött" borde ju arresteras och låsas in egentligen... Kött och sås, vad är det...

Här är en lista på andra ord som borde bada i en pool av cyanid:

-Plös
-Börs
-Gås
-Bas
-Blask
-Kyss
-Flodhäst

Sen har jag faktiskt ett ord som jag är fullkomligt allergisk mot. Ett ord som jag inte kan uttala utan att få rysningar, kanske framför allt för att jag tycker att det andas en äcklig "Blondinbella-aura". I och med min fobi så lägger jag istället för att skriva upp en bild på vad det handlar om.

Trevlig helg! Ska skriva något mer vettigt nästa gång, hoppas jag.

Utfyllnadsinlägg

Vardagen bjuder på udda fenomen. Idag fann jag spår av vad verkar ha varit en hund som gått i sicksack och bajsat sporadiskt på torget. Det såg ut som att han/hon försökt sätta en slalombana. Jag antog inte utmaningen...

Jag hittar även denna annons på platsbanken.se:

Är det alltså opassande att söka tjänsten efter lunch?

Indiens finest

Det roligaste som finns (eller okej, en av de roligaste sakerna som finns) är situationer som inte är tänkt att vara roliga men som ändå blir otroligt komiska. Det hjälper att vara empatiskt handikappad på ett eller annat sätt så att man kan se humor i tragiska situationer också.
Okej, vissa situationer är inte okej men man hittar en bra balans.
För ett tag sedan hittade jag en fantastisk bild i Aftonbladet med ett par tanter. Det här är 10 gånger bättre. In fact, det här kan mycket väl vara den roligaste bilden som kommer att publiceras år 2012.
Låt mig bara på förhand säga att jag lider med familjen och all smärta som de fått genomlida under alla år. Men det här är så fantastiskt. Jag vet inte vad jag ska säga om det här ens:

Som tur är för mitt samvete så ligger ingen av humorn i denna bild i det faktum att det är en familj albinos eller deras hudfärg. Titta på människorna bara, var och en för sig.

Vi börjar från vänster. Här har vi en underläppsfager piga av något slag. Hon tittar av någon anledning lite till vänster om fotografens högra fot och är insvept i ett lustigt prickigt lakan.
Till höger om henne har vi årtusendets ansiktsdeformation. Det ser ut som att Gud har hämtat inspiration till denna karl från "Skrotnisse och hans vänner", och hans ögon har blivit utkonkurrerade av den våldsamt attackerande pannan som pressar tillbaka dem in i skallen. För att inte tala om att han är i full färd att sätta världsrekord i att använda flest ansiktskomponenter under ett och samma leende. Det ser att åsamka mycket muskelömhet.
Kvinna nummer två på bilden har en prick i pannan som ser ut som en död pixel. Det är ofta ett dåligt tecken. Hennes ålder är även mycket svårbestämd. Hon skulle kunna vara 16 år, men samtidigt 62... Kvinnan har inhandlat sin mycket snedhängda klädsel på Karbassis Mattor här i Umeå.
Karl nummer två som för tankarna till Russ i "Ett päron till farsa" har familjens avlångaste ansikte. Han drar till med den mest "Facebookiga" posen på bilden och höjer försiktigt ett av Indiens vitaste ögonbryn.
Familjens äldsting bredvid har fått sitt ansikte ihop-pressad av någon typ av maskin som till vardags används till återvinning. Denna man bör förstås aldrig ha återvunnits, men allting kan inte gå rätt till jämt. Herren saknar ögon men har begåvats med en ofantligt rund näsform. Det ilskna ögonbrynsarbetet liknar Family Guy's version av James Carville.
Inne på upploppsrakan har vi Stephen Merchant med albino-diagnos. Han har den enda vårdade frisyren och kompenserar detta med ett ansiktsuttryck som tyder på att en redigt blöt fis just evakuerat sig själv från hans anus. Det nervösa krampaktiga leendet antyder att den kan ha efterlämnat spår i kalsongerna.
Sist men inte minst har vi en kvinna som bär ett plagg som för tankarna till yrsel. Hon har till skillnad mot sin syster på vänsterflanken lärt sig att titta vid sidan av kameran på ett accepterat sätt. Istället för att plöja ner blicken i gruset så blickar hon drömmande mot horisonten och tänker "o, vart haver jag förlagt mina ögonbryn, ty ovanför mina blida ögon finnes de icket".

Fylle-Jesus

Jag är rätt dålig på att lägga upp 9gag-grejer. Det lämnar jag till andra allt som oftast. Men jag måste bara premiera när det dyker upp guldkorn. Här skrattade jag faktiskt högt! Jag är dålig på det annars känner jag (i min ensamhet i alla fall).

Hatar för övrigt mig själv för att jag inte kan komma ifrån att störa mig lite lite på att det står "changed" och inte "turned" som är den korrekta termen i sammanhanget... Det är fan det negativa med 9gag, jävla språksopor många. Men vem är jag att klaga, älskar sidan!

French fried potaters

Tidigare i bloggen kan det ju ha kommit fram att jag har en djup djup respekt för film och skådespeleri. Men om någon kommer fram till mig och frågar "vilken är världens bästa film?". Eller, "vem är världens bästa skådespelare?" så måste jag ändå tänka till en liten stund. Men en sak som jag har varit helt säker på sedan många många år tillbaka är vilken skådespelarprestation som jag tycker är den starkaste i filmhistorien. Och det finns många, herregud. Charlize Theron i "Monster", Tom Hanks i "Forrest Gump/Philadelphia", Pacino i "Scent Of A Woman" osv. Men det är en, som tyvärr i dag är tämligen bortglömd.
Jag tror att de flesta i min ålder säkert inte ens har sett filmen. Men Billy Bob Thornton's prestation i filmen "Sling Blade" från 1996 är till dags dato en skådespelarinsats jag inte sett maken till på annat håll.
Har ni inte sett filmen så gör det, den är otrolig. Och det gör nästan bara saken bättre att Billy Bob har både skrivit och regisserat den själv. Men tills dess så måste jag bara dela med mig av det här.
Detta är en av anledningarna till varför jag alltid önskat mer än allt annat att kunna vara en riktigt duktig skådespelare. Hur han kan gå in i karaktär från ingenstans. Nu kommer ni säkert bara att tycka att "haha, vilken ful min och ful röst, det där var ju bara humor". Men se filmen. Jävlar vad gripen jag var efter att jag hade gjort det, och vilken respekt jag alltid kommer att ha för den där mannen efter det.
Jag är medveten att det kan verka konstigt med en sån här "obsession" över korta skådespelarmoment, men vissa älskar fötter, andra njuter av att klä ut sig till lokalförvaltare och råma som en ko, och jag, jag fäller maskulina manstårar när en skådespelare är riktigt bra!

Ring Ring

Fick ett lite udda samtal idag. Det var från någon typ av bemanningsföretag i Stockholm som jag tydligen skickat mitt CV till. De ville träffa mig i morgon, så det sket sig ju. Men det var inte där som "udda" kommer in. Samtalet började nämligen såhär:
-"Ja de Alexander.."
-"Hej Alexander! Jo, I'm calling from a company called..."

Jag ba, dafuq! Kvinnan, eller ja, tjejen (som talade med uppenbar svensk brytning) började på svenska och gjorde en tokomvändning till engelska på 4 sekunder. Mindfuckade mig totalt, så mina första engelska stavelser var nog inga genidrag:

-"...so you still live in Stockholm?"
-"Å ee JESS e, NO, ajee... Ajm in Umeå nao in the nor... ehh aj moved bäck here a manth egå."

Sen löste det sig när jag fått grepp om situationen och försökte manövrera ut flickebarnet med lite stilig ospecificerad amerikansk accent.

Hela situationen fick mig att tänka på vilken drömarbetsplats för omoraliska och något sadistiska pranksters SOS Alarms växel är. Man skulle till exempel kunna sno ovan nämnda dams lilla trick för att jävlas:

-"SOS Alarm mitt i maten..."
-"MIN FRU HAR RÅKAT SVÄLJA EN BUSSCHAUFFÖR OCH HON KAN INTE ANDAS! VAD SKA JAG GÖRA?"
-"Jahaaja, jo men om du tar fram en четырех метров относительной с сомнительным манеры за столом, поэтому вы можете и пытаться просвещать вас в пожарных."
-"...?"

Eller så arrangerar cheferna de kvinnliga anställdas scheman efter deras respektive menscykler. Det du.

-*Suck* "SOS Alarm, du talar med Annika..."
-"JÄÄÄVLAR! Åh herrejesus... Hallå!? Joo jag stod just och odlade mandariner på min son när en okänd man kom in och dränkte profeten Muhammed med 2 liter 7up och en liten liten doktor. SHIT! Han andas ju inteee... Sataan."
-"Varför skriker du åt mig?"
-"...Eee vaaeh?"
-"Inte den tonen åt mig tack."
-"Vafaa... Skicka ambulans! Och... och polis!!"
-"Skämtar du med mig..."
-"Vaaa."
-"Du sa just inte åt mig vad jag ska göra... Jävla idiot."
-"Vaaa, vad är det för fel på dig! Jag tror han är död... Han.. Han håller på att dö. Skicka ambulans, skicka hjälp! Getgrötsgatan 3! Det är fyra trappor upp och 3 trappor ner, samtidigt. Hjälp!"
-"Håll bara käften. Lisbeth sa att du skulle bli såhär, jag skulle lyssnat på henne..."
-"Vem fan är Lisb..."
-"Ring inte mig mer."

*Klick*

Soundtrack of the dyster vardag

Ibland snackas det om "soundtracket till ditt liv" - alltså en låt som beskriver ditt liv. Jag har ingen sådan.
Vad jag dock kan tipsa om är låtar som bidrar till en mer cinematisk upplevelse i utvalda vardagliga situationer.

Situation 1 - Gå på affären
Låttips: Rammstein - Mein Hertz Brennt

-Känns som att du är chef av världen och äger rätten att nysa i plocksalladen. Bringar den där lagom tyska känslan att man bara kan skotta bort närmaste tant i jakt på det sista paketet Mamma Scans i kylhyllan.

Situation 2 - Promenad i regn och rusk
Låttips: Meshuggah - Bleed

-Tubsockorna dränks i vatten, håret är åt helvete, det är kallt och folk lider av influensa. Det bryr du dig inte om, för du är 4 meter lång, väger 300 kilo och blir för tillfället våldtagen av en lastbil i hjärnan.
Så känns det i alla fall, på ett bra sätt dessutom. Actionhjälte med PMS. Endast förnuftet stoppar dig från att vandra fram till närmaste busskur och vråla ut en kräkning rakt i ansiktet på den stackars mellanstadieelev som sitter där.

Situation 3 - Åka pendeltåg i förorten
Låttips: Vinnie Paz - End Of Days 

Den här är filosofisk. Åk baklänges i tåget, sitt vid fönstret och blicka förstrött ut över miljön. Känn hur du nu har blivit svart och skottskadad. Stureplansfrisyren på din skalp har nu förvandlats till en snedställd keps och dina oborstade tänder har nu beklätts med ett guldgarnityr.
Betrakta dig själv som huvudrollsinnehavare i en skitig amerikansk polisserie där det har börjat gå väldigt dåligt för dig och ditt gäng. Din bror har just dödats och folk sviker ditt förtroende. Nu är det kört, eller kanske är det dags att göra det enda rätta...? (To be continued)

Kanske uppdaterar med fler allt eftersom de uppstår!

Music in the making

Nu har jag varit stygg. Inte så att jag har snytit mig på en nyfödd bäbis utan jag har helt enkelt varit dålig på att skriva. Detta är en stor anledning till varför:

För dem som inte fattar så är det där Logic, musikprogrammet jag jobbar i. Och i de där färgrutorna så är det någon typ av musik.
Anledningen till att jag är så insnöad (mer än vanligt) på det just nu är att jag ska söka till Dreamhill Academy, Anders Bagges producentskola som börjar i höst. Skolan är gratis, boendet gratis och maten gratis, plus att man knappast kan tänka sig en bättre utbildning. Bagge som lärare (som är en fantastisk låtskrivare och producent), studior i världsklass, föreläsare av världsklass och en massa andra "perks".
Ansökningshandlingarna väntas bli offentliga väldigt snart och en god gissning är att man måste skicka med ett par låtar. Så det är det jag gör nu. På bilden ovan håller jag på att producera om min "gamla" låt Hollywood. Ska även försöka fixa ihop lite nytt material, men det betyder också att jag måste hitta bra sångare här i stan och jag är rätt clueless! Hjälp mig.

Sen har jag förlorat mig i "The Wire" också. Helvete, när man fastar i serier med 1 timme långa avsnitt så dödar man rätt ordentligt med tid. Men satan så bra det är! Bättre än när man kom hem från skolan i typ 5an på torsdagar, hämtade en helt ny Kalle Anka & Co ur brevlådan och satte sig på dass och läste. Nästan.

Mick Talbot

Pratade lite kort med Oskar om ordspråkens orimlighet tidigare idag och tänkte utforska påståendet lite närmare. Och visst fan, de flesta är riktiga jävla lögner. Ordstävs-Olof som suttit och kommit på allt trams borde skämmas, för jag har tagit honom på bar gärning! Tex:

-Alla goda ting är tre
Bullshit. Jag tycker om kakor. Blir en jävligt mycket gladare människa om jag får äta fler än tre...

-Alla vägar bär till Rom 
Fel. Tar man fel vänstersväng på väg norrut så hamnar man på Dovamyras återvinningsstation. Där är det stopp kan jag tala om.

-Den som viskar han ljuger
Nä. Jag viskade till en tjej igår på krogen att hon luktade fis. Det var sant.

-Där vinet går in går vettet ut
Också fel. Vettet brukar gå ut på Pipes. Sett honom.

-Gråt inte över spilld mjölk
Det bestämmer väl fan inte du? Dessutom är jag mjölkallergiker.

-Kläderna gör mannen
Nej, kvinnor gör kläderna med symaskin. Männen tittar på TV.

-Ropa inte hej förrän du är över bäcken
Om man ser någon man känner då? Dissa är ofog!

-Som man bäddar får man ligga
Jag bäddar varje dag. Får aldrig ligga. Forever alone.

-Äpplet faller inte långt från trädet
Det beror ju i och för sig på var trädet står. Om äppelträdet växer precis vid ett stup då? Ha! Det var du inte med på va, Stockholmar'n!

-Bättre en fågel i handen är tio i skogen
Ja fast, jag skulle nog bra mycket hellre observera tio måsar i en skogsdunge än att hålla ett rabies-smittat exemplar som bajsar i min hand. Udda jävla böjelse...

Det vore mycket bättre om alla ordspråken "made sense". Här är några förslag:

-Även vatten bildar rök
Betydelse: Att H2O har nått sin kokpunkt på 100 grader.

-Smittad man mår som sämst
Betydelse: Vinterkräksjukan.

-Lukta sällan illa när du ska på dejt
Betydelse: Doften är en viktig attraktionskraft, så se till att duscha innan. Dove tillverkar bra tvål.

-Ryska män kan sällan svenska
Betydelse: En påtagligt låg procent av män med rysk härkomst kan tala det svenska språket flytande. Det är bra att veta tycker jag.

Irritation

Jag måste ju bara kommentera den senaste veckans snackis. Reinfeldts uttalande om att alla ska jobba till 75-års ålder. Dessutom får jag äntligen en chans att klaga lite på Blondinbella, mums.
Alltså, bara nej. Folk dör när de är 75 år, man ska då fan inte behöva sitta i receptionen på Försäkringskassan fram tills det att man utvecklat en så pass grav Alzheimers att man tror att Robert Pattinson är snygg. Tänk själva hur en vanlig 75-åring ser ut, och framförallt  hur den nya generationens gamlingar kommer att må! Menar, min mormor är en typisk "pigg" pensionär men inte fan tror jag hon skulle vilja ställa sig framför en bråkig klass 5 dagar i veckan igen som under hennes aktiva yrkeskarriär. Tänk på det akuta hjärtfel som lär uppstå när man måste skrika åt en 15-årig moppefjunis att sluta placera sin pung i någon hy-förstörd fjortis hår. För 7e gången! Och som sagt, då snackar vi gamlingar som växt upp med att hugga träd, lukta på mjölk, bära ved och frysa. Vi, som tillhör sitta framför 9gag och äta kebab-generationen, hur ska vi ens rulla ur sängen utan andningshjälp när vi är 65? Många av oss är ju redan i sämre form än våra egna ölmagade "Så ska det låta"-föräldrar. Vill man jobba efter 65 så ska man väl få göra det, men man ska inte behöva. Man har gjort sitt för samhället. Dags för samhället att betala tillbaka då.
Blondinbella då. Hon fick ju skriva en artikel på ämnet där hon säger att det är självklart att man ska jobba till man är 75 och att hon givetvis kommer att göra det. Alltså... Vad fan vet du? Håll käften bara. Du är 21 år och har fått århundradets jävla smooth sailing liv på grund av att du har internet hemma.
"Jag har jobbat sedan jag var 14 år bla bla" säger hon. Nej. Du skrev en satans elektronisk dagbok med jättejobbiga videoinlägg som folk av någon anledning klickade in sig på, många bara för att ha något att störa sig på, och det har gett dig uppmärksamhet och sjukt mycket pengar. För alla i den situationen med ett normalt sinne väcker det en företagsamhetslusta när man märker att saker går bra. Sen har du kunnat använda dina bloggpengar för att plugga vidare och leka entrepenör. Har det inte visat sig att det är andra som driver de flesta företagen åt dig?
Jag menar, Bella lever ju inte jättehälsosamt heller och mycket tyder nog ändå på att hon om 50 år kommer att längta något otroligt till sin pensionsdag när hon kan skriva sitt sista välbetalda blogginlägg om sin åldersinkontinens och navelcancer. Den insikten ska man fan kunna ha som 21-åring och jag blir bara förbannad när det kommer ett sånt finger upp i röven på alla nu 65-ish personer som jobbat hårt som fan i ca 50 år och betalat skatt och nu får tacken - "Latmaskar! Ut och slit sönder era ryggar mer på fabriksgolvet", och detta av en bortskämd övervintrad Stureplansfjortis som knappt har fått hår på snoppen...

Ursäkta språket, jag bygger om.

Hanna W

Aschberg: -Jaså, du gillar ryssar?
Hanna W: -Va heterom... eöh Didrik!
Aschberg: -Didrik?! Tro jah, det låter inte så ryskt.
Hanna W: -Nej, Dimitri.
Aschberg: -Dimitri kan de vah, va ett ryskt namn kanske ja. 

Haha Didrik? Det där är i alla fall från när Hanna Widerstedt var gäst hos Aschberg härom dagen. Mycket underhållande. Hon accelererar upp på listan bland svenska personer jag helst skulle vilja prata med över en kopp julmust på Wayne's. Få reda på ett och annat.

Fuck Aina

Har ni tänkt på hur många svenska polisfilmer det finns, och att de alltid har speciella namn? Ibland undrar jag om titeln bestäms först och sedan skrivs själva storyn. Ikväll tex så går "Irene Huss - Det lömska nätet" på Canal +.
Det sitter säker en herre i Stockholm som är fast anställd som "polisfilmstitelkreatör". Han är nog utexaminerad från en våldsamt specialinriktad skola i Polen.
Här är några filmer som skulle förgyllt er vardag om jag hade haft samma jobb:

Beck - Det svagsinta fruntimmret
Wallander - Den blötlagda kräkningen
Johan Falk - Matrosens bordskick
Irene Huss - Den sötsugne prästen
Hassel - Tarmens vrede
Kommissarie Winter - Mannen som åt frukost
Van Veeteren - Den brölande bonden

Teoretisk svensk filmhistoria som tyvärr lär förbli just fantasi.

Tragik

Jag började tappa intresset för lokal ishockey någon gång efter det att jag slutade spela på högstadiet, när Björklöven började dala i seriesystemen. Jag blev väl besviken på hur ett lag med de anorna bara kan kollapsa så totalt. Jag hade varit på varenda hemmamatch jag kunde gå på sedan jag var liten knodd med ful mössa och sett Björklöven vara storebror mot Skellefteå och myst av stämningen, sedan dog det.
Det här inlägget ska egentligen inte handla om Löven, eller jo, men framförallt en bild.
Alla som läser tidningen har ju sett hur dåligt det går för Björklöven just nu, och i dagens VK fanns det en bild från Björklövens förlustmatch mot Kovland som jag tycker borde kunna bli årets sportbild i Norrland. Otroligt symbolisk. Titta här:

Vid första anblicken ser det väl kanske ut som en vanlig sportbild. Men låt oss analysera lite.

1. Laget heter alltså Kovland. Vad säger det dig? Nej just det, ingenting. Björklöven är ett gammalt elitgäng, Kovland är vadå? En by. Knappt en by säkert, det är en timmerstuga utan belysning i vilken det bor två inavlade män. De är herrarna i blått vi ser på bilden.

2. Titta på ishallen, eller det man ser av ishallen i alla fall. Det är inte en enda reklam på sargen som det brukar finnas. Och man kan ana någon typ av förfallet timmer i bakgrunden. Det är grosshandlar'n Plösgrens båthus. Han äger nämligen den uteis som Kovland spelar på. Om sommrarna finns ingen idrottsplats där över huvudtaget, för då ska det odlas rädisor.

3. Kolla på tröjorna. Björklöven har ett stilrent ställ fullproppat med coola sponsorer som Volvo och Länsförsäkringar. Vad har vårt kära Kovlandsgäng på sig då? Blåa tröjor som någons farmor har stickat. Inte en enda sponsor! Inte en enda. Inte ens grosshandlar'n tror tillräckligt mycket på gänget att han vill ha sitt skjul representerat på deras matchtröjor...

4. Ta en titt på Kovlandsspelaren längst fram som jublar. Ser han ut som en elitidrottare i dina ögon? Han är fet. Han ser ut som en blötlagd busschaufför som har en fetthalt på 35% på grund av att allt han har råd att äta till middag är Apotekets skyddande hudsalva - för torra och spruckna händer.

Matchen slutade alltså 3-2. Till Kovland! Hur fan hamnade Björklöven här? Snacka om ett lag som kan agera metafor för personer utan tänder som dricker lacknafta på Vasaplan. Vad trist. Jag saknar tiderna framför en dassig webstream där en alldeles för högljudd Adam Savonen jublar över ett nytt fantastiskt "Sasja"-assist till Greg Parks, och förlorade vi så var det åtminstone mot Djurgården eller nåt, i Globen! Undrar hur Martin Johansson mår, som var med då som nu när han får åka rostig cykel hem från en förlustmatch i en socken utanför Sundsvall...

Music heaven

Jag måste lätta mitt musikaliska hjärta lite känner jag. Detta inlägg kommer således inte alls att vara särskilt roligt eller något men jag har haft två lite speciella upplevelser idag och det är inte riktigt såna som man "kan tro", speciellt om man kanske känt mig ett tag.

Hur som helst så var det väldigt längesen jag vaknade upp på morgonen och verkligen bara kasta mig på datorn och lyssna på en låt jag nyss upptäckt, men så var det i morse.
Genom käre Fredrik Wikingsson's blogg så har jag upptäckt "Emmylou" med First Aid Kit. Eller First Aid Kit överhuvudtaget. Jag vet inte vad det är, men som det så fint och klyschigt heter så "berör" det mig ordentligt. Jag känner en fruktansvärd stolthet över att det kommer fram såna här våldsamt duktiga musiker från Sverige och speciellt när de är yngre än vad jag själv är. Nej, jag har aldrig fastnat riktigt för Americana eller vad det nu ska kallas för. Amerikansk folkmusik. Men ja, jag vet inte vad jag ska säga, det här är den bästa musikaliska upptäckten jag gjort på väldigt lång tid.

Nr 2. Melodifestivalen.
Jag har aldrig några större förväntningar på denna tävling längre. Visst, är Kempe med med en låt så förväntar jag mig väl att det ska vara en bra låt och så, samma med RedOne osv. Men det har ju bara blivit någon typ av familjejippo med en massa tramsartister eller ibland inte ens artister, utan bara kändisar som ska sjunga... Så det var väl av ren rutin och på grund av att jag håller på med musik själv som jag följde det ikväll. Och jaha. Loreen.
The Moniker sa efter programmet att "Euphoria" var den bästa låten han hade hört i Melodifestivalen genom tiderna. Jag skulle vilja säga "app app app, lugna ner dig lite nu", men jag kan inte det. Jag satt i bussen och streamade sändningen när hon sjöng ikväll och hamnade i en helt annan värld. Jag ville egentligen bara kliva ur och vråla "hör ni det här?!". Det här är helt rätt i tiden, modernt bra producerat, hon är så jävla grym på att sjunga, hon har rätt look, framträdandet är helt fantastiskt koreograferat och refrängen är sådär sjukt bra så att jag nästan inte kan ta till mig den för att den är för stark. Som när man (eller jag) ser någonting som är så kul att jag bara sitter paralyserad och inte förmår skratta åt det... Typ London gentlemen's club-scenen i Family Guy.
Jag kommer garanterat inte att få medhåll av jättemånga här, men jag måste bara skriva av mig. Jag är jävligt glad att vi äntligen har fått fram någonting som visar vilket sjukt bra musikland vi är i Melodifestivalsammanhang igen och jag kommer att be till gudarna att svenska folket röstar fram henne så att vi kanske kan ta hem Eurovision igen! För jag räknar med att ingen annan låt i år kommer att slå henne på fingrarna. Kempe är grym, men Loreen är så mycket intressantare som artist än tex Perelli som ska sjunga ett av hans bidrag.

Så. Nu ska jag lyssna sönder "Euphoria" innan youtube tar bort låten.

Seglive-Lars

Förresten, läsare, hjälp mig!
Bilden jag kommer lägga upp nedan är på Li Ching-Yuen. Enligt legenden är det världens äldsta människa någonsin och han ska tydligen ha blivit 197 år gammal. Förmodligen bullshit, men det hör inte hit. Bilden är förbannat rolig i sig, och titta noga på ansiktet. Han ser ju ut som en figur! Men jag kommer verkligen inte på vem/vad det är... Det är någon som också har stora röda kinder och den där ledsna munnen. Tecknad eller så är det en mask. Hjälp!

Two out of three

3 saker att ta med sig från denna kväll:

-Jag har en lonelinessdel av min hjärna som ibland verkar dyka upp. 
På bussen i natt var det en råfull kille som vägrade betala och chaffisen var märkbart irriterad. Alla andra i bussen måste ha tänkt: "Fan vilket jävla drägg", medan jag kom på mig själv med att tänka: "Nu tycker nog chauffören om mig. Jag har betalat för mig och se vad skötsam och tyst jag är här framme".

Killen var för övrigt lite rolig. Efter ett tag av betalningsundvikande så kom en annan passagerare fram:

Kvinnlig busschaufför: -"Hur går det med biljetten?..."
Full karl: -"Eöhh..."
Kvinnlig passagerare: -*Suck* "Har du pengar eller ska jag betala åt dig?"
Full karl: -"Nääh lugn-t. Scher de här rätth ut?" *Visar telefonen*
Kvinnlig passagerare: -"Ja. Skicka det då."
Full karl: -"Näh, hon bli ju såh arg..." *Nickar mot chaufför*

-Mitt hår har någon typ av eget liv.
Förde just min halvätna macka mot munnen när den fastnade i mitt hår och på något sätt slungades iväg och landade på min dator. Vet inte hur det hände, men true story. Jag fick göra en ny.

-I sina bästa stunder så är Family Guy definitivt det roligaste som sänts på TV. Någonsin.
Behövs nog inga större kommentarer på ämnet. Godnatt.

Tjockisar

Det bästa som finns är "that didn't come out right"-moments ibland. På Blondinbellas blogg (fråga mig inte varför jag var inne där...) hittade jag denna kommentar av en tjej som jag tyckte var så skön. Under en bild på Blondinbella i bikini fanns alltså denna mycket genomtänka mening (inte ordagrannt, orkar inte leta igenom 1200 kommentarer för att hitta..):

"Tack för att du visar upp dig trots att du är tjock! :D"

Haha, skön diss! Så där ska jag också börja kommentera tjejers bilder på Facebook tror jag.

"Åh, gud vad fina ögon du har, trots att du är ful :D"
"Du är bland de snyggaste jag sett på länge, trots att du har synbar acne i ögat! :D"
"Sexig! Tänk om alla var som dig, trots att du ser brännskadad ut :D"
"Jag älskar din naturliga look, den har nästan inga tjejer idag, trots att du ser ut som ett flak :D"
"Lägg av! Jag blir ju alldeles till mig, trots att du ser ut att ha bajs i pannan! :D"
"Snygging! Tack för att du visar vart skåpet ska stå, trots att du faktiskt är som ett skåp :D"

Självförtroende-dråp, Alexander: 1 - Facebooktjejer: 0.

Eremiten

Haha, den där scenen är fantastisk! Och för de som i förra inlägget inte förstod vad jag menade med eremiten i Skrotnisse så är det där han.

Vardag topp 3

3 roliga saker hände idag.

Scenario 1. På bussen, Ersboda.

Jag sitter längst fram och och steker i telefonen. När jag tycker att bussen stått stilla lite länge vid Kylgränd så kollar jag ner och ser hur en äldre herre ligger raklång parallellt med bussen precis utanför dörren. Det visar sig att karln har lyckats tappa sin börs ner och på något sätt under bussen och ska nu försöka gräva fram den med sina begagnade armar. Till slut gick det som tur var. Eller kanske synd, det hade varit roligt om bussen hade behövt backa undan och det blivit världens rabalder. Men hur som.

Scenario 2. På affären, MVG.

Jag rundar ett hörn vid brödhyllorna och en tant står och håller i någonting. Hon förväntar sig någon annan och vänder sig mot mig och säger "ville du ha en sån här eller?" innan hon upptäcker mitt förvånade anlete. Hon ser mycket skamsen ut och skyndar sig bort. Jag tyckte synd om tanten och funderade på att följa med henne hem och möblera om.

Scenario 3. Bussen, City.

På Renmarkstorget kliver ett antal personer på. Först i kön är en medelålders kvinna som stiger in, tittar på busschauffören och säger "hej och välkommen till Försäkringskassan". Bakom henne brister en gubbe som liknade eremiten i Skrotnisse ut i ett förskräckligt "hehe hee hee hee" innan de båda går bak i bussen. Mycket surrealistisk upplevelse. Vad är det för jävla busstreck? När jag är 50 år hoppas jag då att min åldrade visdom kan hjälpa mig komma på roligare pranks än detta. Anskrämligt.

Jag blev också lite lycklig när jag hörde Elin prata engelska med några utländska kunder på Paus idag. Jag vet inte varför, men jag blir lite varm om pannan när svenskar pratar engelska med bra uttal och lagom dos accent. Det är fint. Vi är ju allmänt kända som ett land där folk är duktiga på just engelska, men det är ändå en väldigt hög procent som verkligen låter som att de är från typ Norrland och stammar sig fram med dålig vokabulär. Bra Elin! Lika glad blev jag under All Star-helgen som nyss varit i NHL. Många svenskar som pratar riktigt bra amerikansk engelska. Speciellt glad blir man ju när de unga spelarna lyckas, då man inte bör förvänta sig annat av spelare som bott i USA eller Kanada sedan mitten på 90-talet.
Detta kanske är ett Filip & Fredrik symptom som smittat av sig. Men jag håller med, på många sätt känns Sverige fruktansvärt o-internationellt på ett "dåligt" sätt. Och personer som pratar klockren engelska adderar en skön internationell aura till vårt folk, och det gillar jag.

Namedripping

Hej! Jag sitter (av någon anledning...) och funderar på svenska ord som också skulle kunna fungera som förnamn. Det är lite intressant och jag tänkte lista ett par av dem.
Notera att vissa kanske redan heter något av dessa namn och jag reserverar mig för den möjligheten (jag borde fan reservera mig för möjligheten att jag reserverar mig för någonting annat i framtiden också förresten, för jag känner att jag reserverar mig väldigt ofta i den här bloggen...). Anywho:

-Fagert    (Ex. "Hej. Fagert Frykholm heter jag och jag har bokat rum för 4 personer och en pläd.")
-Skor    (Ex. "Hallå! Minns du mig? Skor Pölberg, vi blev förkylda förut?")
-Doft    (Ex. "Får jag presentera mig. Doft Pys Paket heter jag skulle vilja bjuda på en drink.")
-Pilla    (Ex. "Vet du inte vem jag är?! Pilla Kvys är mitt namn och jag tror jag fryser!")
-Heder    (Ex. "Nej det är inte jag som vann Idol... Heder Kårdorpf heter jag, och jag har bråttom...")
-Adel    (Ex. "För sista gången! Adel Agtorp, inget annat. Lär dig läsa, din frukostböld.")
-Frossa    (Ex. "God Jul: Frossa Gürgel önskar mamma, pappa och en som bär haklapp på Frasses.")
-Hora    (Ex. "Ja men vad trevligt att träffas! Dr. Hora Hemsk. Jag är tandläkare.")
-Kopia    (Ex. "Åh Kopia Kuvös, jag älskar dig så. Vill du bli min fru? Nähä... Vadårå?")
-Yttra    (Ex. "Yttra Dehinte, du är anhållen för bitter min mot slovak. Du har rätt till en advokat och en liten bit tejp.")

Nu får det vara nog för ikväll känner jag. Måste försöka få ordning på rytmen! Skulle detta "ämne" uppskattas så finns såklart möjligheter för en del 2 i framtiden. God afton!

Shane on you, you drunk!

Det här kan vara något av det roligaste jag har sett på väldigt länge! Jag snor denna video från Filip & Fredriks nya hemsida www.filipochfredrik.com och vill även låna ett ord från herr Hammar för at beskriva detta klipp, och det är "modemskratt".
Mannen på videon är alltså Shane MacGowan, och jag skulle tro att han är mest känd för allmänheten genom att vara den manlige sångaren på jullåten "Fairytale of New York". Annars så är/var han frontman i The Pogues, tillika det bästa exemplet på en fruktlöst nedsupen irländare...

När ni nu tittar på detta youtube-godis så snälla notera efter 1.11 i klippet hur han lyckas skratta utan att le och med en helt seriös min. Jag hade bugat mig i vördnad om jag inte redan var vikt dubbel av skratt!

Mejeri Östman

Den logiska reaktionen på upptäckten att det bara finns vatten att dricka hemma: Spendera en halvtimme på att leta efter den gamla juicepressen, diska den, leta fram någon typ av ätbar frukt, skala den, misslyckas med att skala den, försöka igen, ta ett sabbatsår, väcka hela familjen med avgrundsvrålet från den något antika maskinen och sedan trycka ner apelsinhelvetet i den och få ut typ en deciliter vätska.
Totally worth it! 21 år och fortfarande vattenrebell. Känner mig ung igen.

En sak som fascinerar mig är människans inneboende dumhet, eller rättare sagt, motvilja att lyssna på reson från hjärnan. Som idag, var lite sugen på yoghurt men orkade inte ta fram en sked så jag tänkte "dricka" direkt ur förpackningen. Yoghurten låg kvar i botten som i en klump och makade sig sakta fram efter väggarna. Vid den här tidpunkten säger ju det sunda förnuftet till en att "om du ska lyckas måste du vända burken upp och ner, vilket dock troligen kommer att resultera i att hela innehållet kommer att besöka ditt ansikte". Varför jag då ändå väljer att tänka "äh, vi kör" är ju helt otroligt egentligen. Några sekunder senare landade en 2 deciliter stor klump med yoghurt i mitt ansikte och jag fick ett yoghurtskägg utan dess like. Jag såg ut som en tomte som motionerat i sin frukost.

Det här är vad jag skrattar åt innan sömn i natt. Älskar Ricky!

Åldrandeprocessens andliga inferno

Jag ska börja med att utfärda en ursäkt för att jag inte skrivit på senaste tiden. Det har fått konsekvenser. Ni har hört att Håkan Juholt har avgått va? Det var på grund av att jag inte hade bloggat på flera dagar. Kanske inte behöver be om ursäkt för just det då, det var nog bra för alla inblandade... Borde nog ta credit.

Jag skannade Aftonbladet för att se om någonting kul har hänt. Världen har varit väldigt stillasittande kan jag tycka, men jag hittade åtminstone detta, som faller i en av mina favoritkategorier: Tanter! Se.

(Från vänster till höger)

Tant 1: "Åh, han där borta har blommiga träskor. Vad fint, såna ska jag köpa för pengarna."
Tant 2: "Jävlar vad surt det var det här då! Smakar ju besvärad citrus om alltihop..."
Tant 3: "Börje! Hallå! Ser du att jag kan hålla glaset högst av alla här? Börje!"
Tant 4: "Vafan, det är ju en symaskin i glaset. Har jag vunnit den också? Vad trevligt!"
Tant 5: "Vad bred jag är. Tur att jag är lite skymd."
Tant 6: "Ser du mig nu va, gubbstrutt!"
Tant 7: "Oh vad det trycker på... Hoppas jag kan tajma den här prutten med klicket från kameran annars blir det dålig stämning. Åt ju indiskt igår..."

Jag gillar att det verkar som att fotografen har trollat med kvinnorna och knäppt bilden på två istället för tre i räkningen så de inte riktigt hängde med.
En annan sak värd att nämna är faktumet att gänget valt att kalla sig för "Fjällbrudarna"... Alltså lyssna på mig. Om Carrie m. fl. från "Sex and the city" säger att hon ska ut med "brudarna" så är det okej. De är hippa, bor i New York och luktar butterkaka i håret. Men jobbar alla i ditt kompisgäng på vårdcentralen och har en sammanlagd ålder som räcker tillbaka till Kristu födelse så har jag en bister sanning: Ni är inga "brudar" längre! Stiger du upp på lördagar och bakar bullar till pingstförsamlingen och behöver tandprotes för att tugga limpa så får du fan finna sig i att du är och förblir en tant. Så länge man inte når övergångsfasen tant-gumma. Skillnaden mellan en tant och en gumma är att en tant stoppar alla tiokronor i en ask åt sina barnbarn och pratar med ofantliga mängder mat i munnen. En gumma är en söt, kort och bred variation av äldre dam med stor näsa och bär sjal från en loppmarknad. Gumman är tystlåten och vis och ber om ursäkt när hon fiser. Tanter däremot skrockar till skyller på en traktor istället. Med andra ord är en tant mainstreamvarianten av en åldrad kvinna medan en gumma är mer sällsynt men väldigt behaglig att ha och göra med. Gummorna är dock utrotningshotade i dagens utvecklande samhälle då en övervägande procent av dagens nu levande gummor bor i timmerstugor i Småland.

God natt for now!

Kö-n

Om man är på ett ställe där det är 2 köer till tex en kassa så torde det vara ca 50% chans give or take att man hamnar i den snabbare kön eller hur? Varför är det då så att man i 91% av fallen hamnar i kön där det står en matematiskt handikappad dam, en tant som ska betala 30 lådor räveksem med enkronor och 3 barn som simultant kräks popcorn på ens skor? Allt medan man kastar längtande blickar mot kö nr. 2 där folk skålar i champagne och röker dyra cigarrer till tonerna av "We Are The Champions" för att allt flyter fram som på en erotiskt laddad kvinna från Finland.
Ack och ve...

Jumpin' Jack Flash has gas, gas, gas...

Ska börja med att säga att det var riktigt roligt igår ute! Men det var lite lustigt. Någon valde att fisa någorlunda regelbundet på dansgolvet nämligen. Om det var någon i mitt "gäng" så är du absolut förlåten. Men det finns ju en sägning som lyder "all PR är bra PR", och frågan är om det var någon kvinna på Rex igår som hade det i bakhuvudet när hon ville få kontakt med mig.
Det kan ju kännas lite jobbigt att gå fram och prata med en främling, så denna någon kanske resonerade som så att om hon bara dansar runt och fiser lite spontant i närheten av mig under kvällen så borde jag till slut notera henne. Tyvärr noterade jag isåfall bara hennes muterade metangas studsandes mellan mina näsväggar. Känner någon igen sig? Hör gärna av dig så kan jag bjuda på te, och något som är bra för magen...

Inatt är ännu en sådan natt där sömnen måste offras. Det är nämligen Golden Globes på TV11 kl. 2.
Ricky Gervais har lett galan under ramaskri tidigare och det har varit hillarious! Men varje år har jag missat detta och nu leds galan åter igen av Ricky, vilket betyder att jag kommer att sitta, kanske ligga, och förhoppningsvis skratta till mina tänder byter namn. Synd bara att jag inte är gay så jag kan sitta och gråta som en pudrad magsjuk bäver över alla dyra, vackra klänningar på röda mattan!

-"Scarlett, Scarlett, vem bär du idag??"
-"Bosse heter han, och han är en mycket lätt liten näpen gubbe... Han sover middag, så sitt ner och håll käft."

Tim-buk-tusan vad dumt

Det här stör mig. Timbuktu (artisten alltså) har tillsammans med ett 50-tal andra personer hört av sig till tidningen Metro i vrede och krävt en ursäkt efter att de publicerat en "rasistisk" seriestrip i gårdagens upplaga. Timbuktu skrev bland annat så här:
”Ett glasklart fall av ignorans och total avsaknad av insikt i hur det känns att bli utsatt för rasism. Jag känner mej kränkt av detta och väldigt ledsen.[…] Ni borde skämmas för att ni inte vet bättre.”

Och det här är bilden i fråga:

Var, jag frågar er, var finns rasismen i detta? Det är en kvinna med stora lår och en kannibalkille som råkar säga fel. Ligger vi verkligen så långt efter resten av världen att man inte får måla mörka människor längre? För den här serien hade lika gärna kunnat vara ritad med Hannibal Lecter eller någon annan "kannibal" utan att en jävel hade brytt sig för att han är vit tex. 

Less jag blir, speciellt på Timbuktu som vet så väl att detta kommer att publiceras och att han vill verka så duktig. Här ska du få lite "rasism": Det låter som att någon har tappat ner en bytta med utgången senap i halsen på dig när du pratar, och jag är inte imponerad av din moppemustasch! 
Nä jag hatar inte honom alls. Men ni förstår ju vad jag menar, det är ju bara trams. Kommentera gärna och berätta för mig om ni hittar någonting som överhuvudtaget kan verka stötande i det där. Kom igen, hur många gånger har det inte drivits med vikingar? Det är ingen som ringer in då och säger: "Hördu, min farfar äger en båt och jag har sett en bild på en hjälm hemma hos honom. Jag blir riktigt ledsen och känner mig förnedrad i ögat."
Jag ska egentligen inte behöva skriva det här tycker jag... Kan länka till själva artikeln också som en bonus:

http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article3382871.ece

New kid on the block

Alltså, sitter och filosoferar. Det finns ju många omoraliska föräldrar. Såna som köper ut i ung ålder, låser in sina barn i en källare i Österrike och odlar mustasch, skriker åt sina barn på fotbollsträning eller kanske bara fläskar i ungarna flera Big Mac's i veckan. Men jag undrar om det finns några "sköna" omoraliska päron med glimten i ögat. Såna som spelar lite rysk-soc-roulette. Ta detta nu med en nypa salt. Men det vore ändå lite intressant att skaffa typ två barn, ett kan få heta Lisa. Hon får bara äta godis på lördagar, får inte vara ute sent och ska sköta sig i skolan annars får hon ingen häst när hon fyller 14.
Den andra ska vara en kille som man typ döper till Mr. Chang's Kemtvätt. Målet ska vara att han ska bli en riktigt sjuk, skum kille, men på det där sköna sättet så att han blir dyngpopulär när han börjar komma i tonåren.
Då socialen lär se snett på föräldrarna från den stund då man direkt på BB tatuerade in en kantarell på ungens underarm så måste man ju se till att ha någon framtidsplan för honom så man inte hamnar i trubbel.
Bäst skulle vara att vid tidig ålder drilla honom till att bli bäst i världen i någonting helt bisarrt skönt som folk kommer älska honom för när han blir äldre. Fatta att börja högstadiet och kunna säga att man vunnit VM två gånger i bestraffning! Man har då sedan 4 års ålder blivit elit-tränad i konsten att se mycket bitter ut, tala med barsk stämma och visa folk vart skåpet ska stå. Finalen går ut på att man är man mot man. Bäst statistik under slutspelet avgör vem som får genomföra den första utskällningen. Sen får man tala om för en finsk kvinna hur mycket hår hon lämnar efter sig i duschen och avsluta med att bestraffa henne på bästa sätt. Stilpoäng utdelas av en internationell jury bestående av 3 generationer gravt synskadade asiater med bältros. Personen med mest auktoritär bestraffningsförmåga och diktatorisk aura vinner guld.
Under uppväxten ska Mr. Chang's Kemtvätt också lära sig att alkohol i stora mängder är dåligt (lite bra förälder ska man ju vara) men samtidigt lära sig att sippa riktigt exklusiva whiskeysorter från Skottland.
Klädstilen ska givetvis vara mycket proper och falla i gammeldags-facket. På klassfesterna i 5an ska han komma iklädd manchesterkavaj och monokel. Då de andra barnen leker sanning eller konsekvens så kommer våran hjälte att sitta på en stol i hörnet, läsa dagens tidning och harkla sig. Givetvis röker han pipa.
Redan innan könshåren har lämnat sitt ide under den smakfullt brända solarie-huden så är pojken en fullfjädrad gentleman, och oskulden lämnas med ett stadigt handslag över till en flerbarnsmamma från Borås helgen före skolavslutningen i 5an.
Följer man detta recept så finns givetvis risken att ens son får utstå diverse sneda blickar och glåpord under den begynnande skoltiden. Men hur stekig unge har man inte fostrat fram när han på valborg i sjunde klass med skolkamraternas storasystrar under varje arm fnyser åt folk som har is i whiskeyglaset. När han fixar högsta betyg i alla ämnen efter att ha bjudit den kvinnliga rektorn på hemlagad rådjurssadel och sedan älskat med henne under månskenet till tonerna av Sinatra. När han på gymnasiet vinner sitt 4e VM-guld, nu i stilen tysk bestraffning, blir sponsrad av Kalles Kaviar och bygger en villa på västkusten formad som en traktor.
Döm om socialens förvåning när man på 18-årsdagen följer sin svinrika son in på deras huvudkontor, tittar på när han gör en ful grimas mot någon chef, eldar upp en normal månadslön och sedan pruttar kvinnan i receptionen på näsan innan man lämnar byggnaden med ett stolt leende. Är inte det vad vi alla drömmer om som framtida föräldrar? A child's laughter...

Om det finns någon kvinna där ute som vill föda mig detta barn om 7-10 år så vet ni var ni kan nå mig. Jag kan några franska ord.

Free my ass

Edit: Glömde skriva "reserverar mig för eventuella detaljfel nedan. Det är helheten jag vill åt. Och media".

Måste skriva ett seriöst inlägg här nu. Det är mycket som är "fel" med Sverige, och vissa saker tänker jag inte ens gå in på då man riskerar lynchning om man nämner fel saker i detta land, men here goes.
Dagens största nyhet i media är att de två svenska journalisterna som sitter fängslade i Etiopien inte kommer att överklaga sin dom. Hela den här soppan har vinklats i svensk media som att killarna är mer eller mindre oskyldiga, att de bör bli frisläppta, att domen är en skam och det hela är som en snyfthistoria. Samtidigt har killarnas egna videoband läckt ut eller släppts och finns på internet för alla att se. Där säger Johan och Martin (som journalisterna heter på svenska) rakt ut att de rekryterat en mindre privatarmé för att illegalt ta sig in i Etiopien, och ett samtal på samma video visar hur de via Skype diskuterar hur de ska tona ner samarbetet med terroristerna när de kommer hem igen.
På vägen in i Etiopien dödades alla 15 personer som de rekryterat till sin "armé" medan killarna själva klarade sig med skråmor. Med andra ord är de ju indirekt ansvariga för 15 personers död, plus att de samarbetat med en terroriststämplad organisation, ONLF.
Det är pinsamt att svensk media ska ljuga folket rakt upp i ansiktet. Väldigt många hemma i stugorna sitter nog och tycker omåttligt synd om Johan och Martin kan jag tänka mig och de förtjänar verkligen sanningen. Jävla TV/tidningar och dess vinklingar. Det ska också sägas att Martin Schibbye är kommunist, och det är ju knappast det gulligaste man kan vara heller. Man kan ju diskutera hur situationen sett ut om han istället vore högerextremist. Då hade nog rubrikerna sett helt olika ut...
Ni vet Dawit Isaak? Han som sitter fänglsad i Eritrea för brott mot rikets säkerhet. Det snurrar ju runt otaliga namnlistor och annat för att få honom frisläppt och det har ju varit världens jävla uppståndelse kring hela den där situationen "Free Isaak". Jag vet alldeles för lite om "sanningen" men det skulle inte förvåna mig en yoghurt om han också egentligen gjort en grym massa skit som bara sopas under mattan.
Jag kan hålla med om att det är skamligt att den Eritrianska regeringen vägrar hålla en rättegång, men det betyder inte att han är oskyldig. Så jag förstår verkligen inte varför tusentals och åter tusentals människor skriver under någonting som de inte vet ett skvatt om egentligen.

Nu får det vara nog med samhällskritik. Jag vill ha en kaka.