Holiday Phone

Jag har skaffat Holiday Phone inför min resa till USA. Alla som vill kan ringa gratis till mig, på mitt vanliga nummer! Superbra lösning, och jag har även internet via dem på telefonen i staterna, så jag nås även enkelt på Facebook eller Skype exempelvis. Rekommenderas!

Ulan Bator och de omättade munnarna

Vi börjar med att ni läser detta: För glada i maten – portades från restaurang

Så fruktansvärt roligt på alla sätt och vis. Tar och lägger upp bilden här för allmän beskådan först och främst.

Vi säger hej till Seth MacFarlane efter ett par hundra isterinjektioner till vänster och Eiffeltornet efter barnafödsel till höger.
Jag tror att detta inlägg gör sig bäst om jag helt enkelt bara, utan inbördes ordning, radar upp allt som är värt att nämna från denna artikel.

1. Som redan nämnts. Figuren till vänsters likhet med Family Guy-skaparen Seth MacFarlane.

2. Faktumet att fotografen valt att placera männen i en "åh, vad mätt jag är"-pose. Det är väl ändå det som är problemet... Att de inte blev mätta! Idiotiskt. Otroligt kul är också hur mycket filuren till höger går in för poserandet. Humorn eskaleras ju också av hans kompanjons extremt sparsamma intresse för att spexa. Av kroppshyddan att tyda så kan man anta att han heller inte har någon som helst relation till denna typ av kroppsspråk eller mättnadskänsla över huvud taget. Han lyckas istället utstråla "här inne, här finns det en traktor också som jag ätit".

3. Restaurangen i fråga är ju alltså av mongolisk karaktär. Rätta mig om jag har fel, men för mig så har jag svårt att se denna matkultur i andra sammanhang än samtal som:

-"Du, har du käkat mongoliskt någon gång?"
-"Nej, jag har ju inte det... Har du?"
-"Vad sa du?"
-"Jag frågade om du hade ätit mongoliskt någon gång."
-"Varför undrar du det?"
-"Du frågade ju först!"
-"Men slappna av... Nej det har jag inte. Jag har ju för fan feber."

Jag vill inte ens tänka på den mängd som dessa två män skiter på daglig basis. De har ju en toalettaura så att det smäller om det. Det är exakt män som dessa som gör att kameratelefoner var en tvivelaktig idé redan från första början. Jag törs garantera att det inte är enstaka tillfällen som det plingat till i iPhonen hos någon av herrarna varvid ett MMS med en bild på en komiskt formad avföring dyker upp. Detta är män som inte skrattar. De fnissar. Åt bajs. För ofta.

4. Ta en noggrann titt på snubben till vänster igen. Notera hur minst 25% av hans ansikte är rent överflöd. Jag menar, observera den första hakans "outlines". Följ sedan dessa uppåt så har du ett normalt anlete för en människa. Men denna man har alltså ett ansikte med ett extra ansikte bakom som fyller ut på ett märkligt sätt, vilket gör att det ser ut som att Gud har placerat honom i sitt skapelse-Photoshop, markerat ansiktets form och sedan bara dragit i kanterna och gjort huvudet alldeles för stort för ögon, näsa och mun.
En annan tänkbar förklaring är helt enkelt att han ätit någonting (underdrift) som han inte riktigt tål på restaurangen. Vad äter man i Mongoliet? "Förbluffad kräkning med dålig hållning och sötsur sås".
"Utpruttad barnslav med pommes château och lågtempererad ångest". Inte så konstigt.

-"Du, polarn. Du ser inte ut att må så bra. Hur är det?"
-"Nämen, jag tror det är den där jävla AIDS-soppan med kiss... Vad tror du det var i den? Mår fan sugga..."
-"Tja... AIDS till att börja med?"
-"Ja, jag vettefan..."

5. Tanken på den Mongoliske ägarens utbrott i restaurangen. Jag ser framför mig en mycket kort och oattraktiv man med skålformad huvudbonad som med engelsk dialekt och mongolisk brytning vrålat mot de två, i jämförelse, gigantiska och mycket matförgiftade männen. I mina tankar så kom han framridandes på någon typ av mongolisk halvdöd hund med ögon på öronen och tre onödiga ben. En riktigt ilsken asiatisk man med andra ord som visade vart det mongoliska skåpet skulle stå.

Om jag någonsin besöker England så måste jag gå på Gobi i Brighton och insupa den atmosfär som bara riktig nyhetstorka kan frambringa.

Hen

Titta, det är ju Yvonne Ruwaida! Hon tog i från tårna redan på måndagen och får symbolisera idioti och misstro för politik denna vecka, trots att detta bara är tisdag natt. Rubriken ovanför denna bild var "Hen i Miljöpartiets partiprogram - Vi symboliserar att vi är ett modernt parti".

Nej Yvonne, det gör ni inte.

Jag skrev tidigare ett långt utkast till detta inlägg som jag valde att radera då jag tyckte att det blev för långt och tråkigt för folk att läsa och dels för att jag tycker att det ska vara så pass självklart att inse hur dumt ordet "hen" är så jag orkar inte skriva någon större utläggning om det. Men då är jag samtidigt en person som på daglig basis dumförklarar en övergripande majoritet av jordens befolkning. Det vill säga dem religösa. 

Hur som så kan jag väl ändå säga att jag personligen tycker att "hen" symboliserar den Schymanska feminismen som på senare år växt sig stark här i Sverige. Den politiskt korrekta vågen som så jävla många människor inte inser skapar så sjukt mycket mer problem än den skapar. Jag orkar inte skriva mer om detta utan jag citerar istället ur artiklar om skolan Egalia i Stockholm som var en av pionjärerna för användande av ordet "hen". 

–Därför att det alltid är en han. Han är normen och den börjar i barnsången. Varenda ko och ekorre är en han om inget annat sägs. Och när en sak normaliseras, då är det något som är avvikande.

Fast... En ko är ju alltid en hon. Det lär man sig fan på dagis. Detta är alltså sagt av Gabriella Martinson, huvudansvarig pedagog på Egalia. Huvudansvarig.

–Till luciafirandet skrev vi faktiskt om ”En Sockerbagare”. ”Han” blev ”hen”, säger Gabriella Martinson.

Ja, jag får utgå ifrån att ni märker själva hur sjukt det här låter. Det är ju en jävla sekt. Barnen kommer ju att växa upp och vara så förvirrade så det är inte klokt... 

Vi skiter i politiken nu och tar istället fram bilden på Yvonne igen tycker jag.

Det är fantastiskt att Aftonbladet har valt den här bilden. Hur ser hon ut? Det är ju ur PR-synpunkt knappast bra att låta Jabba the Dass presentera ett partiprogram.
Vi ser en kvinna i sina sämsta år som sportar en rejäl Robert Wells-frisyr som med åren grott fram två gråa slingor på var sin sida. Detta ger intrycket att hennes hår har ögonbryn. Minuspoäng.
Håller man sedan sina fingrar framför sig och blockerar allting utom hennes ögon så kan man faktiskt ana en smått erotisk, bitande blick. Men så fort man släpper in det övriga anletet i bilden så sköljer verkligheten ner över en som ett monsunregn av begagnat toalettpapper. Kroppshyddan ser ut att ha en egen atmosfär och helhetsbilden får en att tänka att det enda denna människa kan utstöta är lätet "BLAAÖWHH" med mörk röst likt en brunstig hjort med talfel.
Vi ser dessutom på bilden två exemplar av hakor. En första som är tämligen normal, men också en andra haka som inte bara agerar komplement som i vanliga fall av övervikt, utan den ramar in hela ansiktet i en ovalformad fettnad av hud... Och sen har vi munnen.
Munnen alltså. Vi observerar ett käkparti som utövar den nya yogapositionen "den rostiga grävskopan" och utstrålar det mest intensiva förakt mot tandborstar jag har sett i västvärlden.
Underkäken ser ut att vara resultatet av ett experiment där Yvonne tvingats ligga med munnen öppen i en stor bassäng av lössnus i 2 månader medan en arbetslös gruvarbetare pruttar frätande syra in i gapet på henne inför en gles publik bestående av unken lukt och en deprimerad präst från Hallands län.

Svinga en fet...

I'm fucking back! Eller nåt i den stilen.

Fått någon typ av inspiration av två anledningar idag. Dels kom jag över ett riktigt kul namn som fick humöret att lätta upp i det äckliga regnet, och dels via min kära vän Sanna och vårt mögliga TV-utbud.

Hade alltså en rätt seg dag idag. Kände mig trött och less och någonstans uppe i himlen försökte Gud ta livet av sig. För satan vilket mörker till väder... Hur som helst så dyker, mitt i all sadness, ett namn utan förvarning upp framför mig som slår mig ur gängorna. En kvinna som heter Wing fat Poon.
Ledigt översatt så betyder det alltså i princip "svinga en fet fitta" på svenska vilket är fantastiskt roligt. Som om inte asiatiska människor var roliga nog. Räddade min dag!

Sanna var alltså lite uttråkad idag och jag satt på jobbet. Hon informerade mig om hur urmjölkat format X-Factor och liknande program egentligen är, och jag kan bara hålla med! Vi kan även gemensamt känna ett hat mot den nya satsningen "Hela Sverige bakar" där folk ja, bakar... Tillåt mig presentera en bild på en av jurymedlemmarna. Hon heter Birgitta Rasmusson och tycker om mat.

Notera först och främst vilket jävla rektor-utseende den här kvinnan har. Låt dig inte luras av hennes lite misslyckade stroke-leende. Hon vill dig inte väl. Råkar du cykla lite för snabbt på bakhjulet eller har du mössa inomhus så åker den röda kobratelefonen fram och du får ett samtal till föräldrarna. Även om du är 33 och poliskonstapel i Värmland.

Fokusera sedan blicken mot Birgittas hårfäste. Trots att hon är kvinna så har hårfästet valt att krypa bakåt mot säkerheten. Men inte på det vanliga "uppe på hjässan"-sättet som hos män, utan Birgittas hårfäste har valt att retirera på sidorna istället vilket ger hennes hår en beklämmande framtoning. Det ser lite ut som att någon ställt sig på en illa snickrad pall 5 meter bort, mått illa och försökt lobba en peruk på tanten genom att använda vänster fot och misslyckats kapitalt under Birgittas mycket sparsamma påhejande.

Vi avslutar genom att bara ta ett par minuter till att njuta av Sveriges mest rosa människa. Notera området kring hennes Edgar Davids-liknande bågar. Vi kan anta en kassler-aktig rodnad i Birgittas centrala anlete som tyder på någon form av:

1. allergisk reaktion mot sin egen uppenbarelse, eller: 

2. pinsam upplevelse. Kanske kan vi ana att en försiktig liten pensionärsfis har rymt ur den åldrade stjärten och lämnat en oanständig doft av greve och död häst efter sig. Bara fotografen och prutt-Birgitta vet.

Nu kom jag helt av mig. Egentligen skulle detta mynnat ut i någon sorts lista på programidéer för framtiden. Men det får bli en annan gång. Jag har annat för mig!

WC business

Det finns vissa situationer där man verkligen är lycklig att andra människor inte kan se en. Vissa offentliga toaletter erbjuder denna speciella typ av privat awkwardness.
Ni vet att vissa toaletter har rörelsesensorer som kontrollerar lyset? Om man då gör som jag, dvs tittar på diverse klipp eller liknande under "nr. 2", så finns en överhängande risk att man sitter så pass stilla att ljuset släcks efter någon minut. Resultatet blir då att man måste börja vicka frenetiskt fram och tillbaka i sittande position och veva med armarna, helt själv som något hjärndött foster, i ett mörkt rum. Dessa sekunder innan lamporna tänts igen genomsyras av en otroligt stark "vad fan håller jag på med..."-känsla. Den personliga förödmjukelsen är enorm under denna korta stund, men får mig att drömma om en totalt flawless youtubekanal med endast klipp på frenetiskt viftande personer på mörka toaletter. Natthumorn på absolut högsta nivå! Ni skulle tacka mig, population av världen.

Chain of saws

Dagens lärdom: Extremt tjocka emos måste tydligen anpassa skärsårens storlek till sin kroppshydda. Med andra ord motorsågsmassakern. Ser mycket märkligt ut. Speciellt när det sitter två exemplar bredvid varandra på bussen. Det såg ut som att de tyckt om My Chemical Romance till den nivå att de ätit upp bandmedlemmarna med enorma mängder bearnaisesås och en liter kolsyrat ister och sedan ramlat rakt in i en rabatt fylld av sura motoriserade sågredskap. Hoppas solen börjar skina även på deras själar snart.

Girls just wanna have fantastiskt mycket svärd i mjälten

Här är en grej jag stör mig på: Folk (oftast är det tjejer) som klipper ihop en kortfilm bestående av sunkigt filmade mobilkamera-klipp från en festivaltripp eller liknande och lägger en Håkan Hellströmlåt som soundtrack. Sen ska allting ut på bloggen.
Näej, alltså, det ser inte ut som en rolig roadtrip i en Hollywoodfilm. För det händer ju ingenting av värde för någon annan än eventuellt er själva! Hur intressant är det att titta på 4 fnissande tjejer som sittdansar i en gammal Volvo, kommer fram till en lerig festival, dricker en folköl med ett par gröna skämtglasögon på näsan, fnissar lite till om något helt jävla irrelevant i sammanhanget och sen kommer den obligatoriska "scenen" när tjejgänget vandrar i sommarnatten och har så himla trevligt tillsammans. Ja, fan vad kul. För er! Vi andra sitter hemma och försöker trycka ner fjorton använda tepåsar i halsen på oss själva för att eventuellt kunna kväva oss till medvetslöshet och slippa eländet.
Det blir ju mest pinsamt och kontentan av det hela blir att huvudrollsinnehavarna verkar ha årtiondets största bekräftelsebehov och en mer lättroad, omogen personlighet än en jävla katt som jagar sin svans i 5 minuter innan den ger upp och tittar på fåglar som svettas i några timmar istället. I de allra flesta fallen av såna här filmer alltså. Det finns undantag.
Skulle man kommentera detta till filmens ägare, på dess blogg, så skulle man garanterat få ett svar som:
"Jamen tror du jag bryr mig om vad folk tycker eller?? Det här är för mig själv och mina vänner. Kolla inte då om du stör dig..." (Fast med diverse felstavningar).

Det är ju exakt det du gör! Bryr dig om vad folk tycker alltså. Varför annars lägger du upp miljaaaarder bilder på vad du har för kläder när du ska städa din mormors mögliga fågelholk i Dorotea då för? Varför beskriver du vilken typ av flingor som du åt till frukost och varför visar du tuttarna i din fläckiga jävla badrumsspegel? För att du vill ha din uppmärksamhet, din fisdoftande markis från yttre rymden.
Nu tycker jag väl innerst inne att man ska få göra lite som man vill, men det är söndag, jag är inte taggad på att stiga upp i morgon och dessutom är brödet slut hemma. Så jag är lite mer bitter än vanligt. Hej.