Strapping young lad...

...är en fras som inte stämmer in på mig. Men tur är att man har vänner som tillskansat sig mer muskelstyrka genom åren, för annars hade jag fått sitta med en bitter, vagt impotent känsla och vänta på att någon människa med motordrivet fordon ska hjälpa mig hämta det paket som jag så länge inväntat på Bussgods. Med vänlig bärhjälp är jag nu lycklig ägare av ett surroundsystem, och det är inte en dag för tidigt! Finns någon ironi i att jag, som valt att dedikera hela mitt liv till ljud i olika former inte ens äger okej högtalare till min dator/TV. Men no more är jag ljud-singel, utan glatt förlovad med upplevelsen att höra folk göra konstiga ljud bakom mitt vänstra öra i NHL. Living the dream så att säga..

Några små kommentarer om vad som hänt i "blajet":

-För det första (hör egentligen inte hit) så blir jag lycklig av att se Sveriges juniorlandslag marschera fram likt en amfetaminpumpad tysk armé med fina målgester i JVM. Samtidigt kan man inte undvika att känna sig väldigt ur form när man inte kan bära en låda själv och pojkar födda -94 spelar Sovjet-hockey i TV.
-Håkan Steen på Aftonbladet har listat "Holdin' On To Black Metal" med My Morning Jacket som årets bästa låt. Där har han ju bara fel, så är det bara.
-Rihanna och Chris Brown (jag vet, varför skriver jag detta ens?...) ska tydligen fattat tycka för varandra igen. Det stormar lite kring detta då förhållandet tog slut senast i och med att Chris slog Rihanna i någon bil eller hur det var. Jag hatar Chris Brown och tycker ju självklart att det är djupt oförlåtligt, men är det inte lite intressant att det inte ens spekuleras i vad som kan ha triggat händelseförloppet? Tycker inte Rihanna utstrålar en så jävla härlig flickväns-aura... Han kan ju ha hittat henne naken tillsammans med hans bästa vän, kusin och en man ifrån Moldavien. Alla insmorda i McDonald's egen McFeast-dressing ivrigt lekandes kurragömma med ____.
-Katy Perry ska skilja sig. I bakhuvudet hör jag miljontals män jubla, eller vad det nu är de gör... FAP. Och vad är grejen med att de här kändisäktenskaperna dör ut så sjukt fort? En person som kan behöva tvångsomhändertas är ju Sinead O'Connor. Ni vet "Nothing Compares To U"-tjejen som för någon månad sen twittrade om sin självmordsbenägenhet, och nu begärde hon skilsmässa efter bröllopsnatten. Bra där.

Imorgon nyårsafton, de du.

Humorens Beatles

"Ta-daa"

Foppa

Intressant dag idag. Vaknade själv ute i skogen, eller ja, inte i skogen utan i vår stuga då. Rätt härligt ändå med allt lugn och bara glida runt där och reta katterna. Sen hade jag årets mest otippade umgänge någon timme vilket var mycket trevligt, innan jag drog hem till staden igen. Det blev sedan en kväll med Oskar på Allstar och hockey på skärmarna samt lite gott samtal. Fick sedan komma hem och se Sverige vinna mot Schweiz efter straffar i JVM. Och nu har jag precis sett reprisen av "21 - Peter Forsberg". Helt otroligt vad känslosamt det är ändå att se. Vilken enormt stor spelare, och vilken nostalgi att se alla gamla matchbilder då man ändå har vuxit upp till många av dem. Shit. Det är med en liten hedrande tår man går i säng ikväll!

Måste avsluta med en grej som jag inte riktigt förstår... McDonald's skyltar just nu med videor på hur deras olika burgare tillagas. Donken ska ha all heder för att de är väldigt öppna och låter folk komma in i köket om de vill, men de här videorna... Kolla här:


Vad är grejen med ljudeffekterna? Världens läge att få folk riktigt sugna på hamburgare, och sen väljer de "man kliver på nedbajsat lik.wav"-ljudet från något bibliotek. Här i Sverige är vi onekligen mycket dåliga i stor utsträckning på att skapa aptitretande meny-bilder och övrig mat-PR. Jag vet att jag har fått mothåll i detta, men Folkets Kebab i Stockholm är ett bra exempel. Där ser all mat på menyn otroligt grön ut, och jag tror att det är Big Boy vid Strömpilen här i Umeå som jag tänker på också, där ser maten väldigt gammal ut på bilderna (med reservation för eventuellt feltänk). Det som förvånar mig här är att McDonald's faktiskt brukar vara duktiga på att få munnen att vattnas med läskande bilder, trots att de kanske är världsmästare på att sedan servera en produkt som ser ut som en bortglömd pung i jämförelse med fotografierna... Förbluffande.

Nu är jag för trött för att orka skriva mer, så, hej!

Logiskt

Sitter i stugan nu. Bra kreativt klimat för mig när det kommer till att pilla med musik. Ingen stress, inga bilar, inga förkylda norrmän som hoppar hopprep i mitt badrum, inga oljud. Bara öppen eld och en skön soffa där man kan sitta med sitt Logic och knåpa ihop någonting mer eller mindre fenomenalt... Imorgon blir det dock in till stan på eftermiddagen för att se om det sker nåt kul. Varit snack om NHL-kväll/natt, och det vore ju sweet i och med att det är sjuka matcher till tidig morgon. Vi får väl an se. Nu blir det fortsatt komponerande i sällskap av "Snuten i Hollywood II" på TV'n.

Kö

Ja, haha, vad kallar man det där då? Jag är nyss hemkommen från den stora annandagsfesten på TC och det jag kan säga är att det är underbart att få andas luft. Kvällens tema var alltså då kö. Kö kö kö.
Jag anlände med Jonas typ kvart i 11. Då var det "Beatleskonsert-med-knuffig-kö" i typ 25 minuter, dessutom i regn, innan man överlycklig kom in... För att mötas av en i princip lika jävlig kö till garderoben. Efter garderob och kö till baren och hitta folk att eventuellt slå sig ner och börja "utnyttja kvällen" med så var klockan kvart i 1... På grund av folkmängden så förstod man ju att man skulle behöva gå till garderoben typ halv 2 för att ens ha en sportslig chans att återfå sitt kära ytterplagg. När sen jag och Frida gått runt och försökt utnyttja kvällen i den dryga trekvarten så var det dags att gå. Då var trappen upp till garderoben temporärt avstängd för att undvika tryck på övervåningen. Det gick jättebra. Man blev halvt ihjälklämd (och tjejerna enormt tafsade på noterade jag...) i väntan på att vänta på att få vänta på sin jacka... Efter trapp-andnöd i typ 20 min så väntade 3e världskriget vid jackuthämtningen, och det var fan i mig ett slagfält. Arga vakter, panikslagna tjejer, rinnande maskara, nybakta bullar, fylla, krossade glas och svag doft av död svettkörtel. Jag önskar att jag filmat spektaklet. Vänster sida: bråk, höger sida: gråt, bakom mig: hånglande par på skitig toalett och framför mig: kaos. Jag kämpade mig sedan efter jävligt mycket om och men tappert fram till fronten och fick min kära jacka i handen innan jag kunde komma ut. Givetvis efter sista bussen gått, men som tur var kunde morsan komma till undsättning. Och här sitter jag nu.
Med facit i hand spenderade man 150 kr på... Köbildning. Som tur jag hann jag lyckligtvis träffa på de flesta jag ville träffa på, och det var trevligt som vanligt och är också den enda anledningen till att jag inte sitter och tvångsäter hudsalva för att bedöva sinnet just nu. Nu ska jag fan i mig andas! God kväll.

Gamla spöken visar hud

Det gamla högstadie/gymnasie-nyårsspöket börjar kika fram lite bakom knutarna känner jag! Med det menar jag klassikern att alla skulle ut, allt var perfekt och alla var sjukt taggade, sen blev det mer eller mindre pannkaka av alltihop. För första gången på länge är situationen lite liknande inför imorgon då det är annandagsfest på TC/Äpplet. Många hemvändare, gamla vänner, nya vänner. Jag ber till tanterna att vi slipper en klassisk nyårskväll imorgon, så jag ska från denna sekund och fram tills dess att kvällen är över sänka mina förväntningar nåt jävulskt. Jag ska inbilla mig själv att jag är förkyld och har feber, sätta något i halsen och börja gråta över "Rädda Willy" så jag känner mig riktigt deppig och ynklig. Då kommer det säkert bli kanon! Är ju alltid så, när man minst förväntar sig det så brukar det ju bli en kanonkväll. Men nu blir det sängen, fast först måste jag snyta mig känner jag...

Julafton part 2 (för sent)

Döm om min förvåning när jag inte hade en sekund över i princip denna julafton. Men det var väldigt trevligt hela dagen och jag är mycket nöjd. Ska inte hålla någon lång utläggning här då jag måste försöka pallra mig upp om några timmar för att gå på mellandagsrean. Farsan har ögonen på en TV, och det händelseförloppet vill jag följa, samtidigt som jag är rätt sugen på ett bra ljudsystem... Vi får se vad som händer. Hur som helst så känner jag att det krävs en skinkmacka till innan sängen!

Julafton part 1

Jag skriver "part 1" i titeln då jag anar att julaftonskvällen kan bjuda på en del dötid, och jag kommer således säkerligen skriva mer! Jag har nämligen ännu inte blivit vuxen nog att sitta i tre timmar runt ett julbord och titta på en gravad lax. Så jag lämnar bordet efter lite köttbullar och korv och börjar fundera på Svensson, Svensson istället.
Hur som hur, det här är kanske egentligen ett uppesittarkvällsinlägg eftersom att det är det som det kommer att handla om (notera tre stycken "det" på rad där, fiffigt). Jag har min vana trogen lyckats störa mig på någonting, och jag måste klaga. Here we go!

Ni har säkert alla suttit och sett Bingolottos uppesittarkväll x antal gånger under er livstid. Det har i alla fall jag gjort, och en obruten tradition är den så kallade rimstugan, där några kändisar rimmar på tittarnas julklappar. Kul idé, sure, men det är någonting som inte står rätt till. Varför avslöjar de exakt vad det är i paketet i rimmet varenda gång? Varje rim! Hela tanken med julrim är ju att skriva en finurlig text som hintar åt vad som är inuti, men idén är ju att man åtminstone ska klura på det ett tag innan man eventuellt gissar rätt. Hur kul är det om du får ett paket från morbror Kvärnst:

Vinterns vita vidder stilla ligger
Jag har köpt en dyr soffa åt dig på Jysk

Överdrift, javisst, men ni fattar ju vad jag menar. I alla fall ni som sett programmen. Orkar inte leta fram ett äkta exempel, men hur kan det vara så att alla kändisar som förfrågas att vara med i rimstugan helt saknar språklig finess? Jag har tänkt att de kanske gör väldigt lätta rim för att alla ska förstå vad det är. Typ barn. Men det faller ju på att de redan innan säger "jag har ett rim här på ett kilo Gevalia", sen typ:

Två bitar socker? Du följer din mall
Men man kan ju Ge-val-i-alla fall

Vad rolig du är Markoolio! Eller vem fan som helst. Trams tycker jag att det är. Har Björn Ranelid varit med någon gång? Ta in honom nästa år så kanske det blir lite svenska-onani och klur.

God jul så länge mina vänner och eventuellt ovänner som läser denna blogg! Vi hörs sedan.

Familjelycka

Under ensamma kvällar kan hitta.se vara en trevlig källa för underhållning. Namn är min favorit. Och without further ado: Här kommer min topplista av svenska par som borde gifta sig. Utan inbördes ordning som vanligt (notera att inga namn äro fingerade)!

- Adrian Kiss från Tyresö och Gertrud Krek från Dala-Husby. Makarna Kiss & Krek.
- Gunnel Styf från Landvetter och Anders Hård från Farsta. Hushållet Styf och Hård.
- Alvar Svart från Enköping och Birgit Kass från Kristinehamn. Familjen Svart & Kass.
- Anette Rund från Göteborg och Sune Rolig från Norberg. Herr och fru Rund och Rolig.
- Bo God från Ulricehamn och Anita Saft från Stockholm. Paret God-Saft.
- Carlos Canel från Täby och Agnese Bulle från Trollhättan. Fam. Canel-Bulle (de två senaste paren går väl ihop...).
- David Mein från Rimbo och Anna Lisa Kampf från Uppsala. Hushållet Mein-Kampf (Anna Lisa är lärare för övrigt - hoppas i historia...).
- Gunilla Coops från Lindome och Jean Chark från Billesholm. Makarna Coops-Chark.
- Falah Rakad från Märsta och Berit Fin från Anderslöv. Herr & fru Rakad och Fin.
- Josef Saker från Nora och Britt-Marie Ting från Bro. Familjen Saker & Ting.
- Jakob Lövig från Falun och Bettina Dase från Åkersberga. Makarna Lövig-Dase (höstnudister?).

Och en sista för kvällen...

- Norman Fees från Molkom och Suzana Sket från Kungälv. Paret Norman Fees och Suzana Sket.

Godnatt!

Legendariskt

Som titeln säger. Episkt.

TV-shop

Alla har väl vid något lojt tillfälle suttit och dö-glott på TV-shop? I know I have. Och trots att man brukar sitta och sucka djupt som ett sto i en brödrost över att reklamen är så sjukt dålig, med uppenbart rekryterade personer som mycket dåligt ska försöka hylla produkten efter manus, så är ju ofta själva idén rätt bra. "Magic Bullet" är ju en klassiker vars demonstration är helt värdelöst överdriven, men själva produkten verkar ju åtminstone vara bra. Huruvida den håller måttet på riktigt vet jag ingenting om, men idén är god och det är ju det som TV-shop lever på. Smarta, hyfsat revolutionerande produkter som hemmafruar lockas att köpa i en spontan motreaktion mot deras mäns håravfall. Men i morse så tror jag att jag bevittnade TV-shops förfall. Jag slog på TV'n medan jag försökte vakna till och fastnade vid en presentation av den nya "Wonder Step" som alltså är en dörrmatta i nytt revolutionerande material som effektivt suger upp smuts från skor och lämnar golvet rent! Vad fan... En dörrmatta... Det absolut roligaste och mest "face-palmiga" var att höra den alldeles för upphetsade mansrösten säga "...och du kan ha den utomhus! I hallen! I tvättstugan! Eller i köket!!!" I köket?! Vem i helvete behöver en dörrmatta i köket? Sen är det en bild på en karl som står och lagar mat med smutsiga uteskor på den där jävla mattan mitt i köket. Hur ofta går man in med sina leriga jävla stövlar och börjar laga Janssons frestelse? Och hur skulle det se ut om man får gäster och så står dörrmattan på golvet i köket? Bra fet människa som har en välkommen-matta framför kylskåpet för övrigt, då behöver man fan hjälp på alla möjliga vis. Skönt förvirrad karl som kom på idén:

"Bo-Hugo! Jag har det! Du vet hur skitigt golvet alltid blir hemma så fort man kommer hem för att man har smutsiga skor på sig?"
"Ehm, nja alltså jag tar ju av mig mi..."
"Ja precis! Tänk dig då om vi tar fram en ny exklusiv dörrmatta med extrem sugförmåga så att skorna inte smutsar ner så katolskt!"
"Fast jag tror ändå inte..."
"Jävlar vad jag förtjänar en lussebulle med ett extra russin idag. Shit!"
"Folk tar oftast av sig skorna när de går in Grevert."
"Hahaha, nej."

Irritation...

"Watch me snap into a Slim Jim, Kim Jong II"

Vad vore jag om jag inte ens nämnde Kim Jong II's död. Det var väl på tiden kan man väl säga, men jag känner samtidigt en lätt sorg då det varit väldigt intressant att följa karlns upptåg. Här kommer en lista på de bästa sakerna med Kim Jong II (utan inbördes ordning):

- Enligt historieböcker i Nordkorea så föddes en ny stark stjärna i samma stund som han föddes och årstiden skiftade plötsligt från vinter till vår och en regnbåge framträdde på himlavalvet.
- Faktumet att nordkoreansk propaganda säger att han är den främste statsmannen i världen och att hans födelsedag firas med festivaler och filmer varje år. Och folk tror på det!
- Golfrundan han spelade 1994 där han ska ha fått en score på 38 under par inklusive 5 hole in one. Det roligaste är att det också sas var hans första golfrunda någonsin... För dem icke insatta så är världens bästa riktiga golfrunda 25 slag sämre...
- Den kommunistiska versionen av "Godzilla" som han kidnappade en stackars sydkorean för att filma åt honom.
- Att killen spenderade omkring 5 miljoner kronor årligen på Hennesey-sprit när medelårsinkomsten i Nordkorea är cirka 7000 kronor.
- I skolan får barnen lära sig att Kim Jong II varken kissar eller bajsar. Frågan är om de försöker ta efter detta? Kanske inte är så konstigt att landet ligger så långt efter när hela populationen står och måste bajsa hela tiden.

Fantastiskt. Men det roligaste är ändå det som sker just i detta nu. Nordkorea har (givetvis) utlyst en landssorg till och med den 29e december tror jag, och för dem som har koll på hur det såg ut när Kims pappa avled har nog en föraning om vad som komma skall i videon nedan. Detta är alltså nordkoreanernas reaktion på "Den store ledarens" bortgång. Håll till godo (min favorit är mannen som våldför sig på stenplattorna i ren desperation kring 55 sek in):

Jag vill kvida på golvet i skratt, för det är ju otroligt roligt! Men jag hindras av den ilska jag känner ändå. Det är som en muslimsk tjej som jag gick på högstadiet med. När det närmade sig sex & samlevnad så kom det fram att hon på fullaste allvar trodde att man blev med barn genom att maken la sin hand på sin makas lår och de båda tänkte på barn eller vad hon nu sa. Skrattet blockerades någonstans i struphuvudet av hennes övertygelse och envisa bestämdhet att hon visst hade rätt. Vi var typ 15! Samma ambivalenta känsla känner jag över nordkoreanernas reaktion, och samtidigt tycker jag lite synd om dem. Hur hjärntvättade är inte stackarna? "Kom igen nu barn, nu ska vi ut och gråta över Kim Jong II's död. Här har ni lite rå lök, och kom ihåg att det är kameror där. Gör ljud." Fan alltså. Nu ska jag ge mig för ikväll men bjuder ändå på en video till. Så här såg det ut när Kim Jong II's farsa dog. Episkt:

Festus Baise

Sprang på ett väldigt roligt klipp idag. Speciellt 3 saker är mycket underhållande. För det första heter huvudpersonen Festus Baise. Bara det är ju nog. För det andra så är självmålet helt otroligt snyggt, och för det tredje: lyssna på skrattet 11 sekunder in i klippet om och om igen. "HAHA IYAAH!".

Bu och blé

Haha, fan vad härligt det är att se sånt här! Reaktionen är så fantastisk.


Det här är också så skönt. Gillar karln som bara tar över och röjer! Grym är han också.

Ryggskott

Ibland bara älskar jag Pondus!
 

I väntan på tröttheten

Imorgon blir det julhandel med Oskar. Har lite små-ångest då jag inte riktigt vet vad jag ska köpa till mina föräldrar. Om någon hinner läsa detta innan typ klockan 11 så lämna gärna alla förslag ni kan komma på in the comment section below. Ett år fick mamma en skedliknande pryl som man gör extremt runda köttbullar med. Den använde hon aldrig. Så inget i den stilen!

Det var för övrigt mycket trevligt ikväll. Måste gilla de dagarna när man klär upp sig och går ut utan några som helst förväntningar och bara råkar springa in i en massa trevliga personer att umgås med. Vad jag slås av dock är hur klichefyllt det alltid ska vara när man är på uteställen, spelar ingen roll var man är. När vi skulle gå hem så satt ett gäng fjortisar bredvid oss, varav en sov, bakom mig satt den ensamme fulle mannen och fingrade desperat på sin telefon och mitt i trappan stod det hånglande paret som hookat i fyllan och är i vägen för alla andra. Ja, det var kiss på golvet på toaletten också. Istället för att sitta och observera så kanske jag borde slå på stort en kväll. Strula upp en tjej på toaletten samtidigt som jag pratar i telefonen, sen somna mitt under samtalet och kissa ner mig. Sen liksom glider jag långsamt på mage medvetslös ut ur toaletten på grund av vätan som bildats på golvet och hamnar mitt i vägen för alla. Vi säger så!

Ursäkta

Jag är fullt medveten om att mina senaste inlägg varit på tok för långa för att orka läsas. Jag lovar härmed att under en måhända kort framtidsperiod hålla mig någotsånär fåordig. Kanske slänga upp mer bilder och videos eller så.

God middag.

Inuti nattmössan

Jag är en välbekant förespråkare av uttrycket "det var bättre förr". Filmer var bättre förr, komedi var på många sätt bättre förr, musik var bättre förr osv (notera att "förr" kan innebära 1999 också, tro mig, mycket har hänt sedan millenieskiftet). Men ibland måste man ändå ta tillfället i akt att prisa nutiden. Eller rättare sagt tekniken av idag. Jag var hos Oskar ikväll och spelade "NHL 10" och det är ändå fantastiskt hur man med så små medel kan uppnå spänning och allmänt välbefinnande. Vi spelade 3 sjukt jämna matcher och satt som på nålar och betedde oss som om det var vilken VM-final som helst. Visst kan denna enkla stimulans gå överstyr för somliga och göra mer skada än gott, men jag vill ändå skänka någon typ av kärlek till den moderna tekniken som kan ge oss dessa tillfälliga kickar! Jag orkar inte gå in på hur man förr i tiden förmodligen kunde uppnå liknande känslor genom att hålla tävlingar i ärtsoppeuppkastning upplysta av stearinljus och med en mormor nära tillhands i en gungstol. På den här punkten har vi det bättre idag, och i och med detta inlägg har jag nu gjort mig vän med både dåtid och nutid, nice!
On a related note så kan jag dock bli lite förbannad på mig själv. Jag har en lite udda inställning till många typer av underhållning och det är på både gott och ont. Som med TV-spel. Jag älskar det verkligen, men jag spelar egentligen väldigt lite. När jag hittar spel som jag verkligen fastnar för (typ "GTA IV") så spelar jag dag ut och dag in, men det sker mycket sällan. Jag är väldigt smal smakmässigt och det är ofta värdelöst. Visst, jag uppskattar förmodligen de spel som jag fastnar för mer än gemene man, men de tar ju slut fort och då kan jag sitta och önska att jag var som "alla andra" som kan spela hockeyspel, stealthspel, zombiespel och strategispel med samma mått av entusiasm. Jag klarar i princip bara av vissa sportspel och "filmliknande" spel typ "GTA" eller "Splinter Cell". Med "riktiga" människor bla bla. Detamma gäller för film. Jag kan många gånger hata mig själv för att jag inte kan uppskatta mer filmer än jag egentligen gör. Är det science-fiction på TV: Nej. Är det zombies? Nej tack. Vampyrer då? Gå och lägg dig. Oj kolla, ny "Stålmannen"-film! Skjut mig. Det måste vara ett helvete att se filmer med mig. Som tur är känner jag mig hyfsat omringad av folk som kan uppskatta de gamla oslagbara klassikerna som "Gudfadern", "Taxi Driver" eller "The Deer Hunter" och det känns bra. Men jag hade gärna kunnat uppskatta mer film, för det hade gett mig fler timmar av "amusement". Men så är livet, och jag får ändå mina moments där jag är nöjd med hur jag är skapt. Till exempel så såg jag om "A Beautiful Mind" för någon vecka sedan, och jag blev så våldsamt tagen av allt i den filmen, Russell Crowe, Jennifer Connolly, manuset, fotot, regin, allt! Och utan att dra alla över en kam så har jag ändå märkt att många människor idag har en bred filmsmak men rätt smalt, vad ska man kalla det, känslospann. Antingen är en film kass eller så är den bra, men när filmen är slut så är det ändå rätt lätt att glömma bort den känns det som. Medan jag kan sitta och formligen kräkas upp inälvor i en kaskad av dödsvrål när folk älskar Twilight som är skit eller nåt annat, och jag kan också sitta och gråta som världens ensammaste änka åt en enda skådespelarprestation i en scen i en riktigt bra film. Och den typen av uppskattning kan jag vara glad över att jag besitter. Men för er som gillar både "Gudfadern", "Stålmannen" och Twilight": Grattis, säger jag till er i all min ärlighet. Fan vad skönt för er! Och jag ber om ursäkt för att jag eventuellt kommer att somna på era myskvällar om inte filmen är från 70-talet och gjord av Martin Scorsese...

Evolution Is My Name

En av de vanligaste frågorna som ställs i världen måste väl ändå vara "vilken person, död eller levande, skulle du helst vilja träffa?". Ofta är det typ Jesus, Elvis, någon känd rockstjärna eller liknande. Men jag har en banbrytande idé till vem jag vill möta. Tänk er evolutionen, ni vet bilden med apor som blir apmänniskor och sedan fullblodiga Homo sapiens. Först var det ju bara vanliga apor som kliade sig i röven, åt bananer och sa "får jag presentera mig" med att trycka upp röven i nyllet på någon polare. Men sedan måste det ju ha fötts en "mellanvariant" som var mer människa än resten. En som växte upp och stirrade på sin apfamilj och typ "vad fan gormar ni för?". Den "apan" som insåg limitationen i att sitta och skrika i ett träd och uppfann de första orden till exempel. Det här känns som ett relativt orört ämne! Sjukt många frågor som jag skulle vilja ha svar på. Till exempel så vore det ju oändligt intressant att veta vilket som var världens absolut första riktiga ord. Den där geniapan skulle jag fan vilja träffa. Snacka om revolutionerande varelse. Det är ju en sådan som borde få ett postumt Nobelpris:
"Och årets Nobelpris tilldelas Bo-Peder som utvecklade människan år 7 miljoner f.k. Här för att ta emot priset är hans gode vän Lill-Babs" (fan vad gammal hon är egentligen).
Jag har läst på lite och just där omkring för cirka 7 miljoner år sedan så delades aprasen in i två delar. En som helt enkelt fortsatte att vara apor, och en ras som sedemera blev till människor. Vilken jävla nitlott att vara en av dem som valde att sitta kvar i trädet och inte följa med ut på savannen och utvecklas.
Liksom: "Yo, du Ap-Roger, vi tänkte dra ut och jaga lite hjort, kanske dra en lina och se lite "The Office". Ska du med eller?"
"Nä, jag stannar nog här. Det trycker på i skitan, så det är middag på G" (på apspråk alltså).
Måste vara det sämsta livsvalet som någon har gjort. Jag ska bära med mig det i livet från och med nu och sprida det till andra. Typ om någon kommer fram till mig och säger "ah, jag har börjat plugga ekonomi men jag vet inte om jag kommer palla...". Då glider jag bara in och säger "ta det lugnt och tänk på apkillen som satt kvar i trädet och åt bajs". Jag kommer att bli vänskapskretsens "motivational speaker". Ska satsa på den karriären kanske.

"Little known fact: Also dope on the mic!"

Oskar visade, jag skrattade, all was well!

Pojkrumsblues

Har nu landat i Umeå (och då menar jag landat som i att ha kommit hem, packat upp lite, satt mig tillrätta och andats ut, inte nyss landat med planet bokstavligen) och det känns lite som en seger med tanke på den massiva mängd packning jag hade med mig. Väldigt tur att jag hade sällskap av Oskar som hjälpte mig att bära. Snällt av honom! Hade varit svårt att få med en elgitarr, 2 resväskor, en datorväska och en påse till flygplatsen själv... Plus att jag behövde nalla space i hans ryggsäck för att få plats med det sista. Det hade krävts en taxi, och det hade jag då inte haft råd med. Men nu har jag allt jag behöver, vilket i princip är kläder plus Xbox plus studioutrustning (laptop, mikrofon, sladdar, ljudkort, extern hårddisk och gitarr). Swell.

Sängen kallar efter en hyfsat stressig dag, men jag tänkte bjuda på en rolig bild som jag hittade i telefonen, tagen för några månader sen.

"Skrattar". Ja, han ser väldigt glad ut. Legend.

Absolute farfar

Haha, såg just reklam för Absolute Music 68 på TV. 68! Legendariskt att äga första upplagan, dvs nr 1 från typ år 1933... I år är det Avicii och Rihanna m fl. Undrar hur låtlistan såg ut i begynningen. Min gissning är nåt i stil med:

1. Three Negros in Chains - Where's The Human Resources Guy?
2. The Churchgoers feat. No Elbows on the Kitchen Table - Pimp My Horse
3. Death By Lunginflammation - Women in the Kitchen
4. Whiskey For Lunch - I Saw A Car Once
5. A. Hitler - No More Mr. Nice Guy
6. Earth Is Flat - Fuck Science, Read The Bible
7. Incest In The Forest - Daddy's My Brother
8. A.G.A - Have You Ever Seen TV?

Osv. Den gick säkert varm i grammofoner runt hela socknen...

Karl Pilkington

Det här är ju helt jävla fantastiskt! Älskar när Ricky kvider fram: "You've done nothing so far!"

OBS! Billig stereotypisk humor nedan

Notera rubriken, och skit i att vara så jävla PK nu allihop. Men jag råkade hitta denna video på tuben och tyckte att titeln var väldigt lustig.


Förstår du humorn så gör du. Förstår du inte så kan du ju alltid fråga. Det är i vilket fall mörkt på Kameruns avbytarbänk.

Visualitetens dekadens

VM i dålig film pågår just nu på TV3. Ville bara påpeka det. Vissa gånger önskar man verkligen att man var en fluga med dålig ekonomi som kunde flyga runt under post-production av filmer som denna och lyssna på vad de inblandade faktiskt säger. Jag menar, och det här gäller ju mer än film, att folk måste ju upprepade gånger ha utbrustit: "Åh, det här är riktigt bra!" eller "riktigt snyggt!" osv. Och under inspelningen. Jag menar, för varje scen så måste ju regissören någon gång säga "Bra! Nu har vi det." Men de har ju inte alls det! Allting är ju värdelöst. Mycket intressant kan jag tycka. Och nej, jag skulle inte kunna göra det bättre själv, men, ja ni fattar ju.
En kul grej på temat är annars en diskussion jag och Arvid hade under hans senaste besök här. Och det är nästan mer intressant än skämtet som går på TV nu. Kolla på denna scen ur "Beck - Hämndens pris":


Vad är det där? Jag har sett mer realistiska sprängningar gjorda i Paint... Det är flera saker som stör mig:

1. Det är en scen på typ 10 sekunder. Klipp bort den på nåt smidigt sätt bara...
2. Om man nu måste ha med sprängningen i filmen så finns det garanterat bättre sätt att lösa det på? Spräng ett rum från insidan kanske, så man ändå förstår vad som händer. De kunde ha filmat den tickande bomben nå 00.00 och sedan lagt in explosionsljud och bilder på folk som skriker och flyr i panik på gatan. Jag är ingen specialeffekts-wizard, men nog fan hade det varit bättre...
3. Det har tagits pengar ur budgeten för att lägga in världens onödigaste helikopter ovanför skyskrapan. En helikopter som dessutom flyger bort ifrån händelsernas centrum. What.
4. (Detta är egentligen en frågeställning). Står denna film med på specialeffektskillens CV? Det vore ju lite som att komma sent till en viktig dejt och förklara att man har bajs i kalsongerna.

Kul för övrigt att jag egentligen bara tänkt nämna att jag ser en dålig film och sedan gå vidare. Nu blev hela inlägget dedikerat till dåliga filmer och människor med tvivelaktiga insikter. Låt gå för denna gång. Brödrost.

April, april

April! Kanske är den enda chansen vi får. Guns N' Roses kommer alltså att väljas in i Rock & Roll Hall of Fame då, och givetvis har det börjat debatteras om hela orginaluppsättningen kommer att vara där på ceremonin. Framförallt så handlar det ju om Axl och Slash kommer att vara där samtidigt. Det som eventuellt kan tala för det är väl att jag inte tror att Slash kommer att stanna hemma om Axl vill gå, och Axl är väl så kåt på sån här uppmärksamhet att det nog kommer att ta emot rätt rejält att inte dyka upp. Helvetet vad mäktigt om de skulle spela! Nej, jag ska inte ens tänka i banorna, för magkänslan talar ändå för att Axl kommer att lyckas fucka upp detta också för fansen...

Midda' din didda

Lägger upp en bild på en typisk studiomiddag. Måste säga att det finns vissa tillfällen där mjölkallergi är en större pain the ass än andra. Att sitta i en studio utan matlåda är en av dem. Ni fattar inte hur mycket själen gråter när man för hundrade gången går förbi hyllan med Billys, frysta pizzor, färdiga lasagner och annan god snabbmat och hör hur maträtterna retande vrålar armeniska skälsord till en för att man inte kan köpa... Istället får man, som så många gånger förr, hämta mackor, pålägg, lägga sig i fosterställning på rullbandet och betala med gråten i tarmen. Jag hade gett mitt högra vänster långfinger för att få stoppa en Hämtpizza Gudfadern i mikron och dela med mig av den till min magsäck (notera att jag inte vet hur den smakar utan använder den som exempel för att 1: Den verkar god i reklamen 2: Den heter Gudfadern).

Per-Johan Råsmark

Haha, vilken natthumor! Och hur såg ungarna ut egentligen?

Clintan och Kungen

Det behövs en rätt tidpunkt för allt. Och nu känner jag att det är dags... Jag måste se om Sopranos! Nu har det gått en väsentlig tid sedan jag plöjde igenom mästerverket för första gången, och vilka magiska veckor det var! Världens bästa serie. Det känns som att det måste vara den enda serien, eller kanske det enda filmiska verket, som man kan säga så om utan att någon kan komma med någon större invändning om det. Eller har jag helt fel? Människors smak kommer väl alltid att gå isär, men är ändå inte Sopranos TV/filmvärldens Mount Everest? Det är världens högsta berg, vare sig du vill det eller ej. Sen kan folk tycka att Kebnekajse är ett sexigare berg, kanske mer inne. Everest kan kanske till och med känns lite 90-tal, men högre, det är det.

Måste avsluta med att kommentera herr Kungen lite. Nu är han i nytt blåsväder efter Aftonbladets nya avslöjanden. Jag är lite kluven. Visst är det inte okej att han vänstrat mot Silvia, det behöver man väl inte ens påpeka, och lite illa är det väl ändå att han gjorde det med Camilla Henemark som ser ut som en strumadrabbad kokbok. Men hela den här historien har ändå skänkt den svenska "maktkorridoren" en internationell aura som jag tycker att vi saknar. Sverige försöker ju att vara världens snällaste land som hjälper alla och ska sätta upp en sån vacker fasad att allting fungerar så bra här. Det gör det ju i många avseenden inte alls, och då gör det mig nästan lite lättad att en sån här grej kommer ut.
Kungen är våran Bill Clinton, en skön snubbe i högt uppsatt position som lever/levt ett något promiskuöst liv och satt på en fet yngre kvinna bakom ryggen på fru och fosterland. Men utöver det klandervärda i otroheten så vadfan, ska inte karln få ha kul? Jag tänker inte uttala mig om monarkins vara eller inte vara i detta land, jag bryr mig nog inte så mycket över huvudtaget, men det känns skönt på ett sätt att bilden av kungahuset nu inte endast är prydligt uppställda människor i fina kläder som vinkar överklassigt till folkmassorna och pussar flugbeklädda barn i Kenya, utan det levs även ett "vanligt" liv vid sidan om. Problemet är bara att när kungen är på nattklubb så är det skandal, och när vanligt folk gör det så är det en rolig helg. Kolla på Clinton, han lyckades vara en väldigt uppskattad president med otrolig kompetens i många avseenden, men han levde också! Go USA. Låt oss så avsluta dagen med lite blues á la Bill!

Det var då själva

Vad är det här? Jag tror att jag har varit för ateistisk de senaste veckorna, för nu har jag inte Gud med mig alltså. Som ni kanske redan läst så blev jag under mystiska omständigheter av med mitt SL-kort häromdagen. Detta strandade mig i hemmet, vilket gör det ännu mer oförklarligt att min plånbok nu är borta! Jag använde den senast för någon dag sedan och nu har den gått upp i rök, trots att jag endast gått till affären... Då jag bevisligen lyckades betala för mig så måste pengabehållaren ha avvikit från min sida någonstans mellan kassan och lägenheten 100 meter bort. Jag var dum nog att ha alldeles för mycket kontanter på mig och det känns förjävligt att behöva skaffa nya bankkort, ny id-handling osv. Jag hade även rätt viktiga avdrags-kvitton på mig. Helvete! Må en svettig präst harkla sig i örat på tjuven och dennes eventuella kumpaner som nu sitter och ruvar på mina tillhörigheter. Skämmes tamefan!

För att komma med någonting positivt så vann jag efter ett par dagars hårt jobb Stanley Cup ikväll med mitt vackra Vancouver. Tack Dany, Sid, Sudden, Kevin, Lu och alla andra för trogen tjänst. Er trogna närvaro har skingrat molnen på min mörka himmel.

Hälsningar Poeten.

Chinese Democracy

Har ni tänkt på att asiater kan se så fruktansvärt ledsna ut? Jag menar, om ni ska såra en person så såra inte en man eller pojke från asien, för det kommer er själ att ångra bittert. Av de saker jag ångrar och mår dåligt över i efterhand så är det en specifik händelse som jag ännu inte riktigt kommit över. Det var i typ 4an eller liknande när jag vrålade en mindre asiatisk pojke i ansiktet över att han ville ta min innebandyboll (som faktiskt var min). Den minen kommer att "haunta" mig förevigt är jag orolig. Rädlsa och sorg i en symbios fyllde denna troligtvis vietnamesiske pojkes anlete när han mottog den våldsamma flod av prepubertalt vrede som vomerades ur min strupe. Det handlar vad jag minns bara om ett bestämt "NEJ!", men jag får ändå en isande känsla längs min ryggrad, likt en frusen kurator på semester, när jag tänker på detta. True story. Och på ett sätt önskar jag att jag kunde få bjuda denna nu uppvuxne unge man på en bit kex och be så mycket om ursäkt och eventuellt få höra honom säga att han kanske mördade oskyldiga djur i ung ålder så att jag inte behöver våndas så över detta förfärliga minne. Ring mig om du minns detta och läser, o du snedögda gosse, ring!