torsdag 23 februari 2012

Soundtrack of the dyster vardag

Ibland snackas det om "soundtracket till ditt liv" - alltså en låt som beskriver ditt liv. Jag har ingen sådan.
Vad jag dock kan tipsa om är låtar som bidrar till en mer cinematisk upplevelse i utvalda vardagliga situationer.

Situation 1 - Gå på affären
Låttips: Rammstein - Mein Hertz Brennt

-Känns som att du är chef av världen och äger rätten att nysa i plocksalladen. Bringar den där lagom tyska känslan att man bara kan skotta bort närmaste tant i jakt på det sista paketet Mamma Scans i kylhyllan.

Situation 2 - Promenad i regn och rusk
Låttips: Meshuggah - Bleed

-Tubsockorna dränks i vatten, håret är åt helvete, det är kallt och folk lider av influensa. Det bryr du dig inte om, för du är 4 meter lång, väger 300 kilo och blir för tillfället våldtagen av en lastbil i hjärnan.
Så känns det i alla fall, på ett bra sätt dessutom. Actionhjälte med PMS. Endast förnuftet stoppar dig från att vandra fram till närmaste busskur och vråla ut en kräkning rakt i ansiktet på den stackars mellanstadieelev som sitter där.

Situation 3 - Åka pendeltåg i förorten
Låttips: Vinnie Paz - End Of Days 

Den här är filosofisk. Åk baklänges i tåget, sitt vid fönstret och blicka förstrött ut över miljön. Känn hur du nu har blivit svart och skottskadad. Stureplansfrisyren på din skalp har nu förvandlats till en snedställd keps och dina oborstade tänder har nu beklätts med ett guldgarnityr.
Betrakta dig själv som huvudrollsinnehavare i en skitig amerikansk polisserie där det har börjat gå väldigt dåligt för dig och ditt gäng. Din bror har just dödats och folk sviker ditt förtroende. Nu är det kört, eller kanske är det dags att göra det enda rätta...? (To be continued)

Kanske uppdaterar med fler allt eftersom de uppstår!

onsdag 22 februari 2012

Music in the making

Nu har jag varit stygg. Inte så att jag har snytit mig på en nyfödd bäbis utan jag har helt enkelt varit dålig på att skriva. Detta är en stor anledning till varför:


För dem som inte fattar så är det där Logic, musikprogrammet jag jobbar i. Och i de där färgrutorna så är det någon typ av musik.
Anledningen till att jag är så insnöad (mer än vanligt) på det just nu är att jag ska söka till Dreamhill Academy, Anders Bagges producentskola som börjar i höst. Skolan är gratis, boendet gratis och maten gratis, plus att man knappast kan tänka sig en bättre utbildning. Bagge som lärare (som är en fantastisk låtskrivare och producent), studior i världsklass, föreläsare av världsklass och en massa andra "perks".
Ansökningshandlingarna väntas bli offentliga väldigt snart och en god gissning är att man måste skicka med ett par låtar. Så det är det jag gör nu. På bilden ovan håller jag på att producera om min "gamla" låt Hollywood. Ska även försöka fixa ihop lite nytt material, men det betyder också att jag måste hitta bra sångare här i stan och jag är rätt clueless! Hjälp mig.

Sen har jag förlorat mig i "The Wire" också. Helvete, när man fastar i serier med 1 timme långa avsnitt så dödar man rätt ordentligt med tid. Men satan så bra det är! Bättre än när man kom hem från skolan i typ 5an på torsdagar, hämtade en helt ny Kalle Anka & Co ur brevlådan och satte sig på dass och läste. Nästan.

söndag 12 februari 2012

Mick Talbot

Pratade lite kort med Oskar om ordspråkens orimlighet tidigare idag och tänkte utforska påståendet lite närmare. Och visst fan, de flesta är riktiga jävla lögner. Ordstävs-Olof som suttit och kommit på allt trams borde skämmas, för jag har tagit honom på bar gärning! Tex:

-Alla goda ting är tre
Bullshit. Jag tycker om kakor. Blir en jävligt mycket gladare människa om jag får äta fler än tre...

-Alla vägar bär till Rom 
Fel. Tar man fel vänstersväng på väg norrut så hamnar man på Dovamyras återvinningsstation. Där är det stopp kan jag tala om.

-Den som viskar han ljuger
Nä. Jag viskade till en tjej igår på krogen att hon luktade fis. Det var sant.

-Där vinet går in går vettet ut
Också fel. Vettet brukar gå ut på Pipes. Sett honom.

-Gråt inte över spilld mjölk
Det bestämmer väl fan inte du? Dessutom är jag mjölkallergiker.

-Kläderna gör mannen

Nej, kvinnor gör kläderna med symaskin. Männen tittar på TV.

-Ropa inte hej förrän du är över bäcken
Om man ser någon man känner då? Dissa är ofog!

-Som man bäddar får man ligga
Jag bäddar varje dag. Får aldrig ligga. Forever alone.

-Äpplet faller inte långt från trädet
Det beror ju i och för sig på var trädet står. Om äppelträdet växer precis vid ett stup då? Ha! Det var du inte med på va, Stockholmar'n!

-Bättre en fågel i handen är tio i skogen
Ja fast, jag skulle nog bra mycket hellre observera tio måsar i en skogsdunge än att hålla ett rabies-smittat exemplar som bajsar i min hand. Udda jävla böjelse...

Det vore mycket bättre om alla ordspråken "made sense". Här är några förslag:

-Även vatten bildar rök
Betydelse: Att H2O har nått sin kokpunkt på 100 grader.

-Smittad man mår som sämst
Betydelse: Vinterkräksjukan.

-Lukta sällan illa när du ska på dejt
Betydelse: Doften är en viktig attraktionskraft, så se till att duscha innan. Dove tillverkar bra tvål.

-Ryska män kan sällan svenska
Betydelse: En påtagligt låg procent av män med rysk härkomst kan tala det svenska språket flytande. Det är bra att veta tycker jag.

lördag 11 februari 2012

Irritation

Jag måste ju bara kommentera den senaste veckans snackis. Reinfeldts uttalande om att alla ska jobba till 75-års ålder. Dessutom får jag äntligen en chans att klaga lite på Blondinbella, mums.
Alltså, bara nej. Folk dör när de är 75 år, man ska då fan inte behöva sitta i receptionen på Försäkringskassan fram tills det att man utvecklat en så pass grav Alzheimers att man tror att Robert Pattinson är snygg. Tänk själva hur en vanlig 75-åring ser ut, och framförallt  hur den nya generationens gamlingar kommer att må! Menar, min mormor är en typisk "pigg" pensionär men inte fan tror jag hon skulle vilja ställa sig framför en bråkig klass 5 dagar i veckan igen som under hennes aktiva yrkeskarriär. Tänk på det akuta hjärtfel som lär uppstå när man måste skrika åt en 15-årig moppefjunis att sluta placera sin pung i någon hy-förstörd fjortis hår. För 7e gången! Och som sagt, då snackar vi gamlingar som växt upp med att hugga träd, lukta på mjölk, bära ved och frysa. Vi, som tillhör sitta framför 9gag och äta kebab-generationen, hur ska vi ens rulla ur sängen utan andningshjälp när vi är 65? Många av oss är ju redan i sämre form än våra egna ölmagade "Så ska det låta"-föräldrar. Vill man jobba efter 65 så ska man väl få göra det, men man ska inte behöva. Man har gjort sitt för samhället. Dags för samhället att betala tillbaka då.
Blondinbella då. Hon fick ju skriva en artikel på ämnet där hon säger att det är självklart att man ska jobba till man är 75 och att hon givetvis kommer att göra det. Alltså... Vad fan vet du? Håll käften bara. Du är 21 år och har fått århundradets jävla smooth sailing liv på grund av att du har internet hemma.
"Jag har jobbat sedan jag var 14 år bla bla" säger hon. Nej. Du skrev en satans elektronisk dagbok med jättejobbiga videoinlägg som folk av någon anledning klickade in sig på, många bara för att ha något att störa sig på, och det har gett dig uppmärksamhet och sjukt mycket pengar. För alla i den situationen med ett normalt sinne väcker det en företagsamhetslusta när man märker att saker går bra. Sen har du kunnat använda dina bloggpengar för att plugga vidare och leka entrepenör. Har det inte visat sig att det är andra som driver de flesta företagen åt dig?
Jag menar, Bella lever ju inte jättehälsosamt heller och mycket tyder nog ändå på att hon om 50 år kommer att längta något otroligt till sin pensionsdag när hon kan skriva sitt sista välbetalda blogginlägg om sin åldersinkontinens och navelcancer. Den insikten ska man fan kunna ha som 21-åring och jag blir bara förbannad när det kommer ett sånt finger upp i röven på alla nu 65-ish personer som jobbat hårt som fan i ca 50 år och betalat skatt och nu får tacken - "Latmaskar! Ut och slit sönder era ryggar mer på fabriksgolvet", och detta av en bortskämd övervintrad Stureplansfjortis som knappt har fått hår på snoppen...

Ursäkta språket, jag bygger om.

onsdag 8 februari 2012

Hanna W

Aschberg: -Jaså, du gillar ryssar?
Hanna W: -Va heterom... eöh Didrik!
Aschberg: -Didrik?! Tro jah, det låter inte så ryskt.
Hanna W: -Nej, Dimitri.
Aschberg: -Dimitri kan de vah, va ett ryskt namn kanske ja. 

Haha Didrik? Det där är i alla fall från när Hanna Widerstedt var gäst hos Aschberg härom dagen. Mycket underhållande. Hon accelererar upp på listan bland svenska personer jag helst skulle vilja prata med över en kopp julmust på Wayne's. Få reda på ett och annat.

tisdag 7 februari 2012

Fuck Aina

Har ni tänkt på hur många svenska polisfilmer det finns, och att de alltid har speciella namn? Ibland undrar jag om titeln bestäms först och sedan skrivs själva storyn. Ikväll tex så går "Irene Huss - Det lömska nätet" på Canal +.
Det sitter säker en herre i Stockholm som är fast anställd som "polisfilmstitelkreatör". Han är nog utexaminerad från en våldsamt specialinriktad skola i Polen.
Här är några filmer som skulle förgyllt er vardag om jag hade haft samma jobb:

Beck - Det svagsinta fruntimmret
Wallander - Den blötlagda kräkningen
Johan Falk - Matrosens bordskick
Irene Huss - Den sötsugne prästen
Hassel - Tarmens vrede
Kommissarie Winter - Mannen som åt frukost
Van Veeteren - Den brölande bonden

Teoretisk svensk filmhistoria som tyvärr lär förbli just fantasi.

måndag 6 februari 2012

Tragik

Jag började tappa intresset för lokal ishockey någon gång efter det att jag slutade spela på högstadiet, när Björklöven började dala i seriesystemen. Jag blev väl besviken på hur ett lag med de anorna bara kan kollapsa så totalt. Jag hade varit på varenda hemmamatch jag kunde gå på sedan jag var liten knodd med ful mössa och sett Björklöven vara storebror mot Skellefteå och myst av stämningen, sedan dog det.
Det här inlägget ska egentligen inte handla om Löven, eller jo, men framförallt en bild.
Alla som läser tidningen har ju sett hur dåligt det går för Björklöven just nu, och i dagens VK fanns det en bild från Björklövens förlustmatch mot Kovland som jag tycker borde kunna bli årets sportbild i Norrland. Otroligt symbolisk. Titta här:


Vid första anblicken ser det väl kanske ut som en vanlig sportbild. Men låt oss analysera lite.

1. Laget heter alltså Kovland. Vad säger det dig? Nej just det, ingenting. Björklöven är ett gammalt elitgäng, Kovland är vadå? En by. Knappt en by säkert, det är en timmerstuga utan belysning i vilken det bor två inavlade män. De är herrarna i blått vi ser på bilden.

2. Titta på ishallen, eller det man ser av ishallen i alla fall. Det är inte en enda reklam på sargen som det brukar finnas. Och man kan ana någon typ av förfallet timmer i bakgrunden. Det är grosshandlar'n Plösgrens båthus. Han äger nämligen den uteis som Kovland spelar på. Om sommrarna finns ingen idrottsplats där över huvudtaget, för då ska det odlas rädisor.

3. Kolla på tröjorna. Björklöven har ett stilrent ställ fullproppat med coola sponsorer som Volvo och Länsförsäkringar. Vad har vårt kära Kovlandsgäng på sig då? Blåa tröjor som någons farmor har stickat. Inte en enda sponsor! Inte en enda. Inte ens grosshandlar'n tror tillräckligt mycket på gänget att han vill ha sitt skjul representerat på deras matchtröjor...

4. Ta en titt på Kovlandsspelaren längst fram som jublar. Ser han ut som en elitidrottare i dina ögon? Han är fet. Han ser ut som en blötlagd busschaufför som har en fetthalt på 35% på grund av att allt han har råd att äta till middag är Apotekets skyddande hudsalva - för torra och spruckna händer.

Matchen slutade alltså 3-2. Till Kovland! Hur fan hamnade Björklöven här? Snacka om ett lag som kan agera metafor för personer utan tänder som dricker lacknafta på Vasaplan. Vad trist. Jag saknar tiderna framför en dassig webstream där en alldeles för högljudd Adam Savonen jublar över ett nytt fantastiskt "Sasja"-assist till Greg Parks, och förlorade vi så var det åtminstone mot Djurgården eller nåt, i Globen! Undrar hur Martin Johansson mår, som var med då som nu när han får åka rostig cykel hem från en förlustmatch i en socken utanför Sundsvall...

söndag 5 februari 2012

Music heaven

Jag måste lätta mitt musikaliska hjärta lite känner jag. Detta inlägg kommer således inte alls att vara särskilt roligt eller något men jag har haft två lite speciella upplevelser idag och det är inte riktigt såna som man "kan tro", speciellt om man kanske känt mig ett tag.

Hur som helst så var det väldigt längesen jag vaknade upp på morgonen och verkligen bara kasta mig på datorn och lyssna på en låt jag nyss upptäckt, men så var det i morse.
Genom käre Fredrik Wikingsson's blogg så har jag upptäckt "Emmylou" med First Aid Kit. Eller First Aid Kit överhuvudtaget. Jag vet inte vad det är, men som det så fint och klyschigt heter så "berör" det mig ordentligt. Jag känner en fruktansvärd stolthet över att det kommer fram såna här våldsamt duktiga musiker från Sverige och speciellt när de är yngre än vad jag själv är. Nej, jag har aldrig fastnat riktigt för Americana eller vad det nu ska kallas för. Amerikansk folkmusik. Men ja, jag vet inte vad jag ska säga, det här är den bästa musikaliska upptäckten jag gjort på väldigt lång tid.

Nr 2. Melodifestivalen.
Jag har aldrig några större förväntningar på denna tävling längre. Visst, är Kempe med med en låt så förväntar jag mig väl att det ska vara en bra låt och så, samma med RedOne osv. Men det har ju bara blivit någon typ av familjejippo med en massa tramsartister eller ibland inte ens artister, utan bara kändisar som ska sjunga... Så det var väl av ren rutin och på grund av att jag håller på med musik själv som jag följde det ikväll. Och jaha. Loreen.
The Moniker sa efter programmet att "Euphoria" var den bästa låten han hade hört i Melodifestivalen genom tiderna. Jag skulle vilja säga "app app app, lugna ner dig lite nu", men jag kan inte det. Jag satt i bussen och streamade sändningen när hon sjöng ikväll och hamnade i en helt annan värld. Jag ville egentligen bara kliva ur och vråla "hör ni det här?!". Det här är helt rätt i tiden, modernt bra producerat, hon är så jävla grym på att sjunga, hon har rätt look, framträdandet är helt fantastiskt koreograferat och refrängen är sådär sjukt bra så att jag nästan inte kan ta till mig den för att den är för stark. Som när man (eller jag) ser någonting som är så kul att jag bara sitter paralyserad och inte förmår skratta åt det... Typ London gentlemen's club-scenen i Family Guy.
Jag kommer garanterat inte att få medhåll av jättemånga här, men jag måste bara skriva av mig. Jag är jävligt glad att vi äntligen har fått fram någonting som visar vilket sjukt bra musikland vi är i Melodifestivalsammanhang igen och jag kommer att be till gudarna att svenska folket röstar fram henne så att vi kanske kan ta hem Eurovision igen! För jag räknar med att ingen annan låt i år kommer att slå henne på fingrarna. Kempe är grym, men Loreen är så mycket intressantare som artist än tex Perelli som ska sjunga ett av hans bidrag.

Så. Nu ska jag lyssna sönder "Euphoria" innan youtube tar bort låten.

lördag 4 februari 2012

Seglive-Lars

Förresten, läsare, hjälp mig!
Bilden jag kommer lägga upp nedan är på Li Ching-Yuen. Enligt legenden är det världens äldsta människa någonsin och han ska tydligen ha blivit 197 år gammal. Förmodligen bullshit, men det hör inte hit. Bilden är förbannat rolig i sig, och titta noga på ansiktet. Han ser ju ut som en figur! Men jag kommer verkligen inte på vem/vad det är... Det är någon som också har stora röda kinder och den där ledsna munnen. Tecknad eller så är det en mask. Hjälp!

Two out of three

3 saker att ta med sig från denna kväll:

-Jag har en lonelinessdel av min hjärna som ibland verkar dyka upp. 
På bussen i natt var det en råfull kille som vägrade betala och chaffisen var märkbart irriterad. Alla andra i bussen måste ha tänkt: "Fan vilket jävla drägg", medan jag kom på mig själv med att tänka: "Nu tycker nog chauffören om mig. Jag har betalat för mig och se vad skötsam och tyst jag är här framme".

Killen var för övrigt lite rolig. Efter ett tag av betalningsundvikande så kom en annan passagerare fram:

Kvinnlig busschaufför: -"Hur går det med biljetten?..."
Full karl: -"Eöhh..."
Kvinnlig passagerare: -*Suck* "Har du pengar eller ska jag betala åt dig?"
Full karl: -"Nääh lugn-t. Scher de här rätth ut?" *Visar telefonen*
Kvinnlig passagerare: -"Ja. Skicka det då."
Full karl: -"Näh, hon bli ju såh arg..." *Nickar mot chaufför*

-Mitt hår har någon typ av eget liv.
Förde just min halvätna macka mot munnen när den fastnade i mitt hår och på något sätt slungades iväg och landade på min dator. Vet inte hur det hände, men true story. Jag fick göra en ny.

-I sina bästa stunder så är Family Guy definitivt det roligaste som sänts på TV. Någonsin.
Behövs nog inga större kommentarer på ämnet. Godnatt.

torsdag 2 februari 2012

Tjockisar

Det bästa som finns är "that didn't come out right"-moments ibland. På Blondinbellas blogg (fråga mig inte varför jag var inne där...) hittade jag denna kommentar av en tjej som jag tyckte var så skön. Under en bild på Blondinbella i bikini fanns alltså denna mycket genomtänka mening (inte ordagrannt, orkar inte leta igenom 1200 kommentarer för att hitta..):

"Tack för att du visar upp dig trots att du är tjock! :D"

Haha, skön diss! Så där ska jag också börja kommentera tjejers bilder på Facebook tror jag.

"Åh, gud vad fina ögon du har, trots att du är ful :D"
"Du är bland de snyggaste jag sett på länge, trots att du har synbar acne i ögat! :D"
"Sexig! Tänk om alla var som dig, trots att du ser brännskadad ut :D"
"Jag älskar din naturliga look, den har nästan inga tjejer idag, trots att du ser ut som ett flak :D"
"Lägg av! Jag blir ju alldeles till mig, trots att du ser ut att ha bajs i pannan! :D"
"Snygging! Tack för att du visar vart skåpet ska stå, trots att du faktiskt är som ett skåp :D"

Självförtroende-dråp, Alexander: 1 - Facebooktjejer: 0.