måndag 30 januari 2012

Eremiten

Haha, den där scenen är fantastisk! Och för de som i förra inlägget inte förstod vad jag menade med eremiten i Skrotnisse så är det där han.

Vardag topp 3

3 roliga saker hände idag.

Scenario 1. På bussen, Ersboda.

Jag sitter längst fram och och steker i telefonen. När jag tycker att bussen stått stilla lite länge vid Kylgränd så kollar jag ner och ser hur en äldre herre ligger raklång parallellt med bussen precis utanför dörren. Det visar sig att karln har lyckats tappa sin börs ner och på något sätt under bussen och ska nu försöka gräva fram den med sina begagnade armar. Till slut gick det som tur var. Eller kanske synd, det hade varit roligt om bussen hade behövt backa undan och det blivit världens rabalder. Men hur som.

Scenario 2. På affären, MVG.

Jag rundar ett hörn vid brödhyllorna och en tant står och håller i någonting. Hon förväntar sig någon annan och vänder sig mot mig och säger "ville du ha en sån här eller?" innan hon upptäcker mitt förvånade anlete. Hon ser mycket skamsen ut och skyndar sig bort. Jag tyckte synd om tanten och funderade på att följa med henne hem och möblera om.

Scenario 3. Bussen, City.

På Renmarkstorget kliver ett antal personer på. Först i kön är en medelålders kvinna som stiger in, tittar på busschauffören och säger "hej och välkommen till Försäkringskassan". Bakom henne brister en gubbe som liknade eremiten i Skrotnisse ut i ett förskräckligt "hehe hee hee hee" innan de båda går bak i bussen. Mycket surrealistisk upplevelse. Vad är det för jävla busstreck? När jag är 50 år hoppas jag då att min åldrade visdom kan hjälpa mig komma på roligare pranks än detta. Anskrämligt.

Jag blev också lite lycklig när jag hörde Elin prata engelska med några utländska kunder på Paus idag. Jag vet inte varför, men jag blir lite varm om pannan när svenskar pratar engelska med bra uttal och lagom dos accent. Det är fint. Vi är ju allmänt kända som ett land där folk är duktiga på just engelska, men det är ändå en väldigt hög procent som verkligen låter som att de är från typ Norrland och stammar sig fram med dålig vokabulär. Bra Elin! Lika glad blev jag under All Star-helgen som nyss varit i NHL. Många svenskar som pratar riktigt bra amerikansk engelska. Speciellt glad blir man ju när de unga spelarna lyckas, då man inte bör förvänta sig annat av spelare som bott i USA eller Kanada sedan mitten på 90-talet.
Detta kanske är ett Filip & Fredrik symptom som smittat av sig. Men jag håller med, på många sätt känns Sverige fruktansvärt o-internationellt på ett "dåligt" sätt. Och personer som pratar klockren engelska adderar en skön internationell aura till vårt folk, och det gillar jag.

Namedripping

Hej! Jag sitter (av någon anledning...) och funderar på svenska ord som också skulle kunna fungera som förnamn. Det är lite intressant och jag tänkte lista ett par av dem.
Notera att vissa kanske redan heter något av dessa namn och jag reserverar mig för den möjligheten (jag borde fan reservera mig för möjligheten att jag reserverar mig för någonting annat i framtiden också förresten, för jag känner att jag reserverar mig väldigt ofta i den här bloggen...). Anywho:

-Fagert    (Ex. "Hej. Fagert Frykholm heter jag och jag har bokat rum för 4 personer och en pläd.")
-Skor    (Ex. "Hallå! Minns du mig? Skor Pölberg, vi blev förkylda förut?")
-Doft    (Ex. "Får jag presentera mig. Doft Pys Paket heter jag skulle vilja bjuda på en drink.")
-Pilla    (Ex. "Vet du inte vem jag är?! Pilla Kvys är mitt namn och jag tror jag fryser!")
-Heder    (Ex. "Nej det är inte jag som vann Idol... Heder Kårdorpf heter jag, och jag har bråttom...")
-Adel    (Ex. "För sista gången! Adel Agtorp, inget annat. Lär dig läsa, din frukostböld.")
-Frossa    (Ex. "God Jul: Frossa Gürgel önskar mamma, pappa och en som bär haklapp på Frasses.")
-Hora    (Ex. "Ja men vad trevligt att träffas! Dr. Hora Hemsk. Jag är tandläkare.")
-Kopia    (Ex. "Åh Kopia Kuvös, jag älskar dig så. Vill du bli min fru? Nähä... Vadårå?")
-Yttra    (Ex. "Yttra Dehinte, du är anhållen för bitter min mot slovak. Du har rätt till en advokat och en liten bit tejp.")

Nu får det vara nog för ikväll känner jag. Måste försöka få ordning på rytmen! Skulle detta "ämne" uppskattas så finns såklart möjligheter för en del 2 i framtiden. God afton!

fredag 27 januari 2012

Shane on you, you drunk!

Det här kan vara något av det roligaste jag har sett på väldigt länge! Jag snor denna video från Filip & Fredriks nya hemsida www.filipochfredrik.com och vill även låna ett ord från herr Hammar för at beskriva detta klipp, och det är "modemskratt".
Mannen på videon är alltså Shane MacGowan, och jag skulle tro att han är mest känd för allmänheten genom att vara den manlige sångaren på jullåten "Fairytale of New York". Annars så är/var han frontman i The Pogues, tillika det bästa exemplet på en fruktlöst nedsupen irländare...

När ni nu tittar på detta youtube-godis så snälla notera efter 1.11 i klippet hur han lyckas skratta utan att le och med en helt seriös min. Jag hade bugat mig i vördnad om jag inte redan var vikt dubbel av skratt!

torsdag 26 januari 2012

Mejeri Östman

Den logiska reaktionen på upptäckten att det bara finns vatten att dricka hemma: Spendera en halvtimme på att leta efter den gamla juicepressen, diska den, leta fram någon typ av ätbar frukt, skala den, misslyckas med att skala den, försöka igen, ta ett sabbatsår, väcka hela familjen med avgrundsvrålet från den något antika maskinen och sedan trycka ner apelsinhelvetet i den och få ut typ en deciliter vätska.
Totally worth it! 21 år och fortfarande vattenrebell. Känner mig ung igen.

En sak som fascinerar mig är människans inneboende dumhet, eller rättare sagt, motvilja att lyssna på reson från hjärnan. Som idag, var lite sugen på yoghurt men orkade inte ta fram en sked så jag tänkte "dricka" direkt ur förpackningen. Yoghurten låg kvar i botten som i en klump och makade sig sakta fram efter väggarna. Vid den här tidpunkten säger ju det sunda förnuftet till en att "om du ska lyckas måste du vända burken upp och ner, vilket dock troligen kommer att resultera i att hela innehållet kommer att besöka ditt ansikte". Varför jag då ändå väljer att tänka "äh, vi kör" är ju helt otroligt egentligen. Några sekunder senare landade en 2 deciliter stor klump med yoghurt i mitt ansikte och jag fick ett yoghurtskägg utan dess like. Jag såg ut som en tomte som motionerat i sin frukost.

Det här är vad jag skrattar åt innan sömn i natt. Älskar Ricky!

onsdag 25 januari 2012

Åldrandeprocessens andliga inferno

Jag ska börja med att utfärda en ursäkt för att jag inte skrivit på senaste tiden. Det har fått konsekvenser. Ni har hört att Håkan Juholt har avgått va? Det var på grund av att jag inte hade bloggat på flera dagar. Kanske inte behöver be om ursäkt för just det då, det var nog bra för alla inblandade... Borde nog ta credit.

Jag skannade Aftonbladet för att se om någonting kul har hänt. Världen har varit väldigt stillasittande kan jag tycka, men jag hittade åtminstone detta, som faller i en av mina favoritkategorier: Tanter! Se.


(Från vänster till höger)

Tant 1: "Åh, han där borta har blommiga träskor. Vad fint, såna ska jag köpa för pengarna."
Tant 2: "Jävlar vad surt det var det här då! Smakar ju besvärad citrus om alltihop..."
Tant 3: "Börje! Hallå! Ser du att jag kan hålla glaset högst av alla här? Börje!"
Tant 4: "Vafan, det är ju en symaskin i glaset. Har jag vunnit den också? Vad trevligt!"
Tant 5: "Vad bred jag är. Tur att jag är lite skymd."
Tant 6: "Ser du mig nu va, gubbstrutt!"
Tant 7: "Oh vad det trycker på... Hoppas jag kan tajma den här prutten med klicket från kameran annars blir det dålig stämning. Åt ju indiskt igår..."

Jag gillar att det verkar som att fotografen har trollat med kvinnorna och knäppt bilden på två istället för tre i räkningen så de inte riktigt hängde med.
En annan sak värd att nämna är faktumet att gänget valt att kalla sig för "Fjällbrudarna"... Alltså lyssna på mig. Om Carrie m. fl. från "Sex and the city" säger att hon ska ut med "brudarna" så är det okej. De är hippa, bor i New York och luktar butterkaka i håret. Men jobbar alla i ditt kompisgäng på vårdcentralen och har en sammanlagd ålder som räcker tillbaka till Kristu födelse så har jag en bister sanning: Ni är inga "brudar" längre! Stiger du upp på lördagar och bakar bullar till pingstförsamlingen och behöver tandprotes för att tugga limpa så får du fan finna sig i att du är och förblir en tant. Så länge man inte når övergångsfasen tant-gumma. Skillnaden mellan en tant och en gumma är att en tant stoppar alla tiokronor i en ask åt sina barnbarn och pratar med ofantliga mängder mat i munnen. En gumma är en söt, kort och bred variation av äldre dam med stor näsa och bär sjal från en loppmarknad. Gumman är tystlåten och vis och ber om ursäkt när hon fiser. Tanter däremot skrockar till skyller på en traktor istället. Med andra ord är en tant mainstreamvarianten av en åldrad kvinna medan en gumma är mer sällsynt men väldigt behaglig att ha och göra med. Gummorna är dock utrotningshotade i dagens utvecklande samhälle då en övervägande procent av dagens nu levande gummor bor i timmerstugor i Småland.

God natt for now!

torsdag 19 januari 2012

Kö-n

Om man är på ett ställe där det är 2 köer till tex en kassa så torde det vara ca 50% chans give or take att man hamnar i den snabbare kön eller hur? Varför är det då så att man i 91% av fallen hamnar i kön där det står en matematiskt handikappad dam, en tant som ska betala 30 lådor räveksem med enkronor och 3 barn som simultant kräks popcorn på ens skor? Allt medan man kastar längtande blickar mot kö nr. 2 där folk skålar i champagne och röker dyra cigarrer till tonerna av "We Are The Champions" för att allt flyter fram som på en erotiskt laddad kvinna från Finland.
Ack och ve...

söndag 15 januari 2012

Jumpin' Jack Flash has gas, gas, gas...

Ska börja med att säga att det var riktigt roligt igår ute! Men det var lite lustigt. Någon valde att fisa någorlunda regelbundet på dansgolvet nämligen. Om det var någon i mitt "gäng" så är du absolut förlåten. Men det finns ju en sägning som lyder "all PR är bra PR", och frågan är om det var någon kvinna på Rex igår som hade det i bakhuvudet när hon ville få kontakt med mig.
Det kan ju kännas lite jobbigt att gå fram och prata med en främling, så denna någon kanske resonerade som så att om hon bara dansar runt och fiser lite spontant i närheten av mig under kvällen så borde jag till slut notera henne. Tyvärr noterade jag isåfall bara hennes muterade metangas studsandes mellan mina näsväggar. Känner någon igen sig? Hör gärna av dig så kan jag bjuda på te, och något som är bra för magen...

Inatt är ännu en sådan natt där sömnen måste offras. Det är nämligen Golden Globes på TV11 kl. 2.
Ricky Gervais har lett galan under ramaskri tidigare och det har varit hillarious! Men varje år har jag missat detta och nu leds galan åter igen av Ricky, vilket betyder att jag kommer att sitta, kanske ligga, och förhoppningsvis skratta till mina tänder byter namn. Synd bara att jag inte är gay så jag kan sitta och gråta som en pudrad magsjuk bäver över alla dyra, vackra klänningar på röda mattan!

-"Scarlett, Scarlett, vem bär du idag??"
-"Bosse heter han, och han är en mycket lätt liten näpen gubbe... Han sover middag, så sitt ner och håll käft."

onsdag 11 januari 2012

Tim-buk-tusan vad dumt

Det här stör mig. Timbuktu (artisten alltså) har tillsammans med ett 50-tal andra personer hört av sig till tidningen Metro i vrede och krävt en ursäkt efter att de publicerat en "rasistisk" seriestrip i gårdagens upplaga. Timbuktu skrev bland annat så här:
”Ett glasklart fall av ignorans och total avsaknad av insikt i hur det känns att bli utsatt för rasism. Jag känner mej kränkt av detta och väldigt ledsen.[…] Ni borde skämmas för att ni inte vet bättre.”

Och det här är bilden i fråga:


Var, jag frågar er, var finns rasismen i detta? Det är en kvinna med stora lår och en kannibalkille som råkar säga fel. Ligger vi verkligen så långt efter resten av världen att man inte får måla mörka människor längre? För den här serien hade lika gärna kunnat vara ritad med Hannibal Lecter eller någon annan "kannibal" utan att en jävel hade brytt sig för att han är vit tex. 

Less jag blir, speciellt på Timbuktu som vet så väl att detta kommer att publiceras och att han vill verka så duktig. Här ska du få lite "rasism": Det låter som att någon har tappat ner en bytta med utgången senap i halsen på dig när du pratar, och jag är inte imponerad av din moppemustasch! 
Nä jag hatar inte honom alls. Men ni förstår ju vad jag menar, det är ju bara trams. Kommentera gärna och berätta för mig om ni hittar någonting som överhuvudtaget kan verka stötande i det där. Kom igen, hur många gånger har det inte drivits med vikingar? Det är ingen som ringer in då och säger: "Hördu, min farfar äger en båt och jag har sett en bild på en hjälm hemma hos honom. Jag blir riktigt ledsen och känner mig förnedrad i ögat."
Jag ska egentligen inte behöva skriva det här tycker jag... Kan länka till själva artikeln också som en bonus:


http://www.dagensmedia.se/nyheter/print/article3382871.ece

New kid on the block

Alltså, sitter och filosoferar. Det finns ju många omoraliska föräldrar. Såna som köper ut i ung ålder, låser in sina barn i en källare i Österrike och odlar mustasch, skriker åt sina barn på fotbollsträning eller kanske bara fläskar i ungarna flera Big Mac's i veckan. Men jag undrar om det finns några "sköna" omoraliska päron med glimten i ögat. Såna som spelar lite rysk-soc-roulette. Ta detta nu med en nypa salt. Men det vore ändå lite intressant att skaffa typ två barn, ett kan få heta Lisa. Hon får bara äta godis på lördagar, får inte vara ute sent och ska sköta sig i skolan annars får hon ingen häst när hon fyller 14.
Den andra ska vara en kille som man typ döper till Mr. Chang's Kemtvätt. Målet ska vara att han ska bli en riktigt sjuk, skum kille, men på det där sköna sättet så att han blir dyngpopulär när han börjar komma i tonåren.
Då socialen lär se snett på föräldrarna från den stund då man direkt på BB tatuerade in en kantarell på ungens underarm så måste man ju se till att ha någon framtidsplan för honom så man inte hamnar i trubbel.
Bäst skulle vara att vid tidig ålder drilla honom till att bli bäst i världen i någonting helt bisarrt skönt som folk kommer älska honom för när han blir äldre. Fatta att börja högstadiet och kunna säga att man vunnit VM två gånger i bestraffning! Man har då sedan 4 års ålder blivit elit-tränad i konsten att se mycket bitter ut, tala med barsk stämma och visa folk vart skåpet ska stå. Finalen går ut på att man är man mot man. Bäst statistik under slutspelet avgör vem som får genomföra den första utskällningen. Sen får man tala om för en finsk kvinna hur mycket hår hon lämnar efter sig i duschen och avsluta med att bestraffa henne på bästa sätt. Stilpoäng utdelas av en internationell jury bestående av 3 generationer gravt synskadade asiater med bältros. Personen med mest auktoritär bestraffningsförmåga och diktatorisk aura vinner guld.
Under uppväxten ska Mr. Chang's Kemtvätt också lära sig att alkohol i stora mängder är dåligt (lite bra förälder ska man ju vara) men samtidigt lära sig att sippa riktigt exklusiva whiskeysorter från Skottland.
Klädstilen ska givetvis vara mycket proper och falla i gammeldags-facket. På klassfesterna i 5an ska han komma iklädd manchesterkavaj och monokel. Då de andra barnen leker sanning eller konsekvens så kommer våran hjälte att sitta på en stol i hörnet, läsa dagens tidning och harkla sig. Givetvis röker han pipa.
Redan innan könshåren har lämnat sitt ide under den smakfullt brända solarie-huden så är pojken en fullfjädrad gentleman, och oskulden lämnas med ett stadigt handslag över till en flerbarnsmamma från Borås helgen före skolavslutningen i 5an.
Följer man detta recept så finns givetvis risken att ens son får utstå diverse sneda blickar och glåpord under den begynnande skoltiden. Men hur stekig unge har man inte fostrat fram när han på valborg i sjunde klass med skolkamraternas storasystrar under varje arm fnyser åt folk som har is i whiskeyglaset. När han fixar högsta betyg i alla ämnen efter att ha bjudit den kvinnliga rektorn på hemlagad rådjurssadel och sedan älskat med henne under månskenet till tonerna av Sinatra. När han på gymnasiet vinner sitt 4e VM-guld, nu i stilen tysk bestraffning, blir sponsrad av Kalles Kaviar och bygger en villa på västkusten formad som en traktor.
Döm om socialens förvåning när man på 18-årsdagen följer sin svinrika son in på deras huvudkontor, tittar på när han gör en ful grimas mot någon chef, eldar upp en normal månadslön och sedan pruttar kvinnan i receptionen på näsan innan man lämnar byggnaden med ett stolt leende. Är inte det vad vi alla drömmer om som framtida föräldrar? A child's laughter...

Om det finns någon kvinna där ute som vill föda mig detta barn om 7-10 år så vet ni var ni kan nå mig. Jag kan några franska ord.

tisdag 10 januari 2012

Free my ass

Edit: Glömde skriva "reserverar mig för eventuella detaljfel nedan. Det är helheten jag vill åt. Och media".

Måste skriva ett seriöst inlägg här nu. Det är mycket som är "fel" med Sverige, och vissa saker tänker jag inte ens gå in på då man riskerar lynchning om man nämner fel saker i detta land, men here goes.
Dagens största nyhet i media är att de två svenska journalisterna som sitter fängslade i Etiopien inte kommer att överklaga sin dom. Hela den här soppan har vinklats i svensk media som att killarna är mer eller mindre oskyldiga, att de bör bli frisläppta, att domen är en skam och det hela är som en snyfthistoria. Samtidigt har killarnas egna videoband läckt ut eller släppts och finns på internet för alla att se. Där säger Johan och Martin (som journalisterna heter på svenska) rakt ut att de rekryterat en mindre privatarmé för att illegalt ta sig in i Etiopien, och ett samtal på samma video visar hur de via Skype diskuterar hur de ska tona ner samarbetet med terroristerna när de kommer hem igen.
På vägen in i Etiopien dödades alla 15 personer som de rekryterat till sin "armé" medan killarna själva klarade sig med skråmor. Med andra ord är de ju indirekt ansvariga för 15 personers död, plus att de samarbetat med en terroriststämplad organisation, ONLF.
Det är pinsamt att svensk media ska ljuga folket rakt upp i ansiktet. Väldigt många hemma i stugorna sitter nog och tycker omåttligt synd om Johan och Martin kan jag tänka mig och de förtjänar verkligen sanningen. Jävla TV/tidningar och dess vinklingar. Det ska också sägas att Martin Schibbye är kommunist, och det är ju knappast det gulligaste man kan vara heller. Man kan ju diskutera hur situationen sett ut om han istället vore högerextremist. Då hade nog rubrikerna sett helt olika ut...
Ni vet Dawit Isaak? Han som sitter fänglsad i Eritrea för brott mot rikets säkerhet. Det snurrar ju runt otaliga namnlistor och annat för att få honom frisläppt och det har ju varit världens jävla uppståndelse kring hela den där situationen "Free Isaak". Jag vet alldeles för lite om "sanningen" men det skulle inte förvåna mig en yoghurt om han också egentligen gjort en grym massa skit som bara sopas under mattan.
Jag kan hålla med om att det är skamligt att den Eritrianska regeringen vägrar hålla en rättegång, men det betyder inte att han är oskyldig. Så jag förstår verkligen inte varför tusentals och åter tusentals människor skriver under någonting som de inte vet ett skvatt om egentligen.

Nu får det vara nog med samhällskritik. Jag vill ha en kaka.

måndag 9 januari 2012

Dödens gåva

Ett av mina nyfunna favoritprogram fortsätter att leverera. "Leila bakar". I dagens program så skulle Leila och en väldigt lycklig blond tant ordna ett roligt kalas för sina barn lagom till julgransplundringen. Leilas vän stoppar sockrade popcorn i en strut av plast som skall gömmas i huset för hennes söner att hitta senare.
Tanten rullar in strutarna i serietidningspapper.

Leila: -"Vad fint du gör det med strutarna."
Tanten: -"Ja. Min son älskar Bamse och det är väldigt behändigt att ha tidningarna tillhands nu."
Leila: -*Fniss*.

Alltså. Om din unge älskar Bamse så kanske han eventuellt inte blir så glad om han hittar sina tidningar sönderrivna bakom någon fåtölj direkt. Och vad får han för besväret? Lite stekt majs... Bra idé.
Jag menar, det är ju som att ge sin flickvän ett rätt billigt halsband från Willys och paketet är inslaget i hennes sönderklippta nyårsklänning och några kärleksbrev med erotiskt innehåll från killens ex. Sen tro att man är en romantisk person på kuppen.
Om hon använt det stackars barnets tidningar för att slå in typ 5000 kronor och en liter glass så kanske hon kommit undan med det. Kanske. Men nu tror jag mest att hon vandrar längs en snårig stig mot moderlig undergång!

söndag 8 januari 2012

Foster Brooks

Lokalfest för första gången på väldigt länge ikväll. Det betyder att min jacka dränktes till döds med öl av en näpen gentleman, och många kvinnor grät på toaletter. Nu ska jag sova för att imorgon vakna och heja på Marcus Hellner. Men först bjuder jag på fantastisk humor (i mitt tycke)!

lördag 7 januari 2012

En ung man i en bar

Tänkte dela med mig av en händelse från i torsdags kväll.
Jag skulle möta upp Oskar, Elin och lite nya vänner på Pipes men kom lite sent. Såg Oskar i baren och tänkte beställa direkt. Han hade precis fått sin öl och stod och pratade med mig medan jag väntade på att få lite service.
Efter en stund av utebliven uppmärksamhet av bartendern gav Oskar upp och gick på toaletten istället. Jag stod kvar och tänkte att han kanske inte vill notera mig eftersom jag just kommit in och inte visat leg ännu, så jag tog fram ID och för säkerhets skull mitt kort också så karln då ska notera både min vilja att bevisa min myndighet samt önskan att genomföra ett stycke köp. Vid sidan av mig kommer 2 killar ~25 fram och får tämligen omgående bartenderns uppmärksamhet. Efter att ha blivit serverade så känner jag att någonting måste göras. Så jag lyfter mitt leg och kort lite högre upp mot himlen och prövar att försiktigt sträcka på mig med en stilla viftning av personhandlingen för att göra ett större intryck vid den glest befolkade baren. Jag misslyckas ännu en gång och får bittert se på när en skäggig herre från indien glatt utökar kvällens barnota med en öl av märket Heineken. Jag börjar känna en viss frustration men tänker att nu, nu kan han inte längre blunda för min existens då jag i princip var ensam vid disken.
Vid detta skede hade alla andra närvarande fullt upp att konsumera sina senaste inköp. Jag försöker nu göra min röst hörd genom en kvinnoliknande hostning följt av en något illa utförd harkling. I samma stund känner jag den annalkande närvaron av 2 yngre gentlemen som ställer sig till höger om mig. Jag tänker att "den ädle herren bakom baren måste ha sett att jag stått här längre än de nyanlända gossarna", men tro på fan att efter ett uträttat ärende vid barens bakre del så väljer den bara tendern att ta mina konkurrenters beställningar först! Jag kokar av ilska och visar troligtvis detta mycket dåligt bakom mitt nervösa anlete och får glatt invänta decenniets långsammaste kortbetalning innan jag äntligen, äntligen fick ta del av min drink.
Bartender vs. Självförtroende: 1-0...



True story.

fredag 6 januari 2012

"Ge mig en kram Chris!"

Jag måste bara få sammanfatta den här turneringen en gång för alla så att jag har fått det gjort och kan gå vidare med att klaga och annat sådant trevligt jag tycker om att ägna mig åt här på bloggen.
Jag vet i ärlighetens namn inte riktigt vad det är som gjort detta så stort, för i många avseenden är det här det mest fantastiska jag upplevt i sportväg. Kanske är det för att det inte funnits någon negativ inramning med spelare som inte kommer, skador och annat som brukar omge ett "vanligt" mästerskap. Kanske är det för att man inte har så stora förväntningar till en början då det "bara" är ett JVM, eller så kanske det är att jag för första gången i stor utsträckning följt turneringens viktigaste skeden med vänner, vilket förhöjer exklusiviteten i evenemanget på något sätt. Men hur som helst:

Det är underbart att se vilken fantastisk framtid det finns inom svensk hockey.
Det är underbart att lyssna till hur Chris Härenstam blir vår nye Lasse Granqvist och Micke Renberg spottar ur sig härliga citat.
Det är underbart att se Renberg kasta sig runt halsen på coach Rönnberg vid segerintervjun och sedan stå vid sidan om och gråta av glädje.
Det är underbart att se helt o-mediatränade killar bara fullständigt njuta av all uppmärksamhet och göra målgester eftersom att man kan göra dem i NHL 12.

Och det är kanske just det. Den där ofrånkomliga genuina glädjen som gjort att det blev så stort alltihop. Kanske är man lite trångsynt, men det känns som att man oftast går lite besviken från svenska sporthändelser, och när vi är så här bra så njuter man nog lite extra! Tack.

torsdag 5 januari 2012

Forza

Det är sjukt taggat här inför JVM-finalen ikväll! Problemet är bara att vi inte vet vart vi ska vara ännu. Tur att det åtminstone inte är brist på TV-apparater... Hur som helst så blir det lite umgänge innan på Pipes tror jag, sen smäller det. Herre min själ.

Riktigt seg dag var det igår. Skulle upp och käka lunch med mormor och mina kusiner. Trevligt var det, men hade kanske varit ännu roligare om jag inte sovit ca 2 timmar natten innan. Jag, Oskar och Elin satt och såg Kanada - Ryssland till halv 6 på morgonen och sen tog jag första morgonbussen hem. Det finns något dekadent men ändå charmigt att åka hem med samma buss som folk tar till jobbet, men jag ångrar ingenting i och med att Kanadamatchen var helt makabert spännande. Fan vilken turnering det har blivit, det trodde jag aldrig på förhand.

Nu ska jag ställa mig i duschen och fundera på juice och sen hoppas jag att det nalkas middag!

tisdag 3 januari 2012

Tour de skit

En observation: Det finns förvånansvärt många människor som lägger upp youtube-videor på flodhästar med diarré. Vadan denna fascination? Och varför man rekommenderas dessa från dubstepvideor är ett stort frågetecken i sig...

måndag 2 januari 2012

2012

Det nya årets första inlägg! Frågan är vad det ska handla om egentligen... Vad jag inte tänker göra är följande fenomen:

-Skriva en "krönika" om året som gått ur personlig synvinkel.
-Fylla i en sån lista med saker som man gjort/inte gjort under fjolåret.
-Lägga upp 329 bilder från min sjukt spektakulära nyårsafton för att konkurrera ut alla andras lite sämre nyårsaftnar.
-Nyårslöften.

Nej, jag kan börja med att re-capa vad som hände igår bara snabbt. Jag och Oskar lagade oxfilé, spelade NHL med mycket känslor, drack drinkar och tittade på Barnkanalen. Sedan umgicks vi med Elin och Emelie hemma hos den sistnämnde och firade in det nya året på den enda trottoarkant i Umeå där alla fyrverkerier var dolda av diverse hus. Runt 2 åkte vi hem till mig (utom Emelie då) där sömn infann sig hos alla utom jag, som valde att se Sverige spela hockey fram till en bra bit efter klockan 7 på morgonen. Bättre avslutning kunde det inte bli i och med att det var en av de mest fantastiska marcher jag någonsin sett! Men hur som hur så hade jag riktigt trevligt. Inga kaosfyllor, inga bråk och inga naturkatastrofer. Bara trevligt folk att vandra in i ett nytt år tillsammans med. Duger alldeles utmärkt åt mig.

Jag nämnde några "nyårsbloggfenomen" tidigare. För att inte vara en tråkmåns så bjuder jag på en egen liten 2011-lista. Håll till godo:

Årets dödsfall: Usama Bin Laden
Årets "fan, han börjar bli gråhårig": Martin Timell
Årets fulaste mustasch: Håkan Juholt
Årets stolpe ut: Håkan Juholt
Årets nykomling: Dubstep
Årets hybris: Muhammar Khadaffi
Årets ältande i media: SAAB
Årets PMS: Anders Behring Breivik
Årets roligaste storm-namn: Dagmar
Årets britt: Karl Pilkington
Årets "låt maten tysta mun... några år": Eric Saade
Årets "för populärt format i TV": Matlagningsprogram i grupp
Årets prisras: Platt-TV
Årets tjack-pajas: Fabian Bengtsson (SIBA-reklamerna)
Årets lagbyte: Kajsa Bergqvist
Årets "nu jävlar ska jag visa rumpan ofta": Rihanna
Årets skönaste svensk: Leif GW Persson
Årets "vi ser att du måste gå på dass - gör det innan inspelningen istället": Leila Bakar
Årets överraskning: Snö
Årets fis: Andreas Kleerup i Nyhetsmorgon

Nu får det vara nog. Gott nytt år allihop och jag återkommer med mer trams allt eftersom året lider!